Krisen

Den här krisen handlar inte om att vi har för lite pengar utan om att vi har för mycket prylar...

Föräldrar utan hjärnceller

Jaha, man slutar aldrig upp att förvånas över den "mänskliga" utvecklingen!

Guiliano 5 år

Guiliano igen ›››

Avbruten shopping

Förkylningstider! Snuvig näsa som lätt blir röd och narig. En kompis berättade när hon var riktigt skitförkyld. Behövde ändå ut och shoppa lite. Svängde iväg till Knalleland en tur. Näsan rann. Parkerade bilen och tog sig ut bland allt folk. Tog upp Lypsylet ur väskan och gnodde runt på näsan några varv för att slippa den kommande naren. Shoppade runt en stund och kände att folk tittade lite underligt på henne. Råkade helt plötsligt få syn på sig själv i en spegel. Iiiiii. Lypsylet visade sig vara ett knallrött läppstift som nu var utsmetat runt hela hennes snuviga näsa. Hon såg ut som en sinnesjuk människa på rymmen från en sluten avdelning! Släppte alla plagg och drog hem till sängen.

Jag är ingen ekorre

Jag gillar att rensa bort och kasta saker. Eller rättare sagt så tycker jag det är skönt när det är utrensat och klart. Ser inget direkt behov av att spara prylar, gamla skolböcker eller kläder som inte används. Bort bort släng släng. Vi hade en stor amerikakoffert full med utklädningsprylar som har hängt med sen barnen var mycket små och som har fyllts på med allt från lösnäsor till hemmasydda leopardtights a la Spicegirls. Den var så proppfull att botten hade börjat spricka när vi bar ut den i sista flytten. Den åkte in i garaget. Där hittade jag den förra helgen och bestämde mig för att rensa lite. Det slutade med att 6 plagg, lösnäsa och ett litet diadem fick stanna kvar men allt annat åkte iväg till återvinning inklusive kofferten.
När Malin märkte detta blev hon riktigt störd. Jag fick veta att detta faktiskt var gamla minnen och att jag borde ha sagt till innan jag slängde. Ja det kanske jag borde men plaggen var både gamla, smutsiga och trasiga.
Sen åkte vi till affären och jag tog ett eget beslut om att köpa en ny burk vitpeppar. Den gamla hade hängt med t o m längre än amerikakofferten. Ställde in den i skåpet och nämnde i förbifarten att jag köpt en ny burk. Båda döttrarna frös till och sa - Men det fattar du väl att vi inte bara kan slänga den gamla burken. Det ska vara vitpeppar i just den burken ju! - Jamen locket är ju lite slappt, man måste hålla ett finger på kanten för att inte få alltför välkryddad mat. - Spelar ingen roll, burken ska vara kvar. -Jaha okej då rå. En burk är ju inte så stor så det kan jag väl gå med på.

Konsten att skrämmas

Jag var 11 år. Stod och prickade tallstammar med en slangbella som min pappa hade täljt till av en y-formad grenklyka. Plockade småsten på vår garageuppfart och stoppade dom i byxfickan. Koncentration och så smack iväg med en liten sten på stammen. Plonk.
Bakom ryggen var garageporten. En traditionell gammal tvådelad port med två fönster lite högre upp och en rätt ordentlig glipa mellan dörrarna. Så när jag stod där och siktade så bankade det plötsligt till på rutan. Jag hoppade högt. Blev skiträdd. Jag anade att det var min mor som ville skrämmas, men jag visste inte. Jag bestämde mig för att inte bry mig utan fortsatte med mitt prickskytte. Plonk..plonk...plonk. Så bankade det till igen efter en bra stund. -Nä, mamma jag vet att det är du. Sluta! -Mamma, det är väl du? Inget svar. Jag bestämde mig för att gå fram och kika i glipan mellan dörrarna för jag nådde inte upp till fönstret. Smög mycket tveksamt fram och och kikade in. Rakt in i ett annat öga!!! Herregud vad rädd jag blev! Backade, skakade i hela kroppen och vrålade ett vansinnestjut rakt ut. Mammmmaaaaaaaaaaa!!
Och ut genom dörren for mycket riktigt min mor, fruktansvärt ångerfull när hon såg hur hon hade skrämt skiten ur sin lilla 11-åring. Hon fick slå till mig på kinden innan jag slutade vråla. Chocktillstånd. Sen sjönk jag ihop i en liten hög. Hård uppväxt.

Verktyg

Man blir lite avundsjuk

Följer en känd bloggtjej som heter Sandra Beijer. Hon bor i Stockholm, är ung, lite vintagecool och jobbar som copy på reklambyrån Garbergs. Jag börjar undra om hon är verklig. Kan det finnas tjejer som är så här rätt? Hon har coola vänner med stora svarta glasögon och slänglugg och en av dom heter Ludde och kallas för Vinden och är hennes läckra kille. Hon går ut och äter på sin stamkrog Tranan i Vasastan, har jättefräcka fester med teman som alla går in för. Hon röker rätt cigg och hon reser på 10-dagars semestrar till NewYork och då bor hon givetvis hos en kompis som har en urläcker högt belägen etagevåning någonstans på Manhattan med utsikt över hela jäkla stan.
På sommaren bor hon på en ö i skärgården och då är det så där jättefint väder så man blir varm i hela kroppen. Hennes vänner kommer och hälsar på och så lagar dom kronärtskocksmat.
Precis nu är hon i Marrakesch, Marocko på en fotokurs i 8 dagar, en liten födelsedagspresent som ramlade över henne. Ja, herregud hur blir man så rätt? Kan man skrapa på ytan och hitta en liten fet och finnig osäker tjej som lever på smslån från Låna?
Sandra Beijer

Hoods=otäckt

Igår var dottern Johanna på studiegruppsfest. Lovade vagt att hämta henne om det blev sent. Det är alltid lite trögt att hasa sig upp från goa varma sängen en torsdagnatt. Nu ringde hon redan 22.55 och berättade att hon var på väg mot bussen. Mmmm... kudden mot kinden, täcket över huvudet..blunda blunda zzzzzzz. Riiiiiiiiiiiiiiing. Ahw, what the heck. -Mamma, jag missade bussen. Den åkte framför näsan på mig. - Hmmm, ok jag kommer. På med kläder, ut i kall bil. Jag vill få det gjort snabbt, innan sängen kallnar. 180 till stan. Brämhults fartgupp slår mot spoilern. Åsbogatan ner mot busstorget. Hon står vid Interflora och väntar, ensam. Jag noterar att bortanför henne står en ensam kille med en stor hoodtröja och baggybrallor. Man ser inget av hans ansikte eller av hans kropp överhuvudtaget. Som en stor otäck manlig burka. Johanna går mot min bil och killen går iväg. Fasen, tänkte jag, vilken tur att jag hämtade henne. Jag frågade Johanna om hon noterade killen? -Ja, visst var han kuslig? Han gick fram och tillbaka och spanade.
Då är man glad att man orkar hasa sig iväg och hämta hem sin lilla tös.

Karaoke - när det verkligen är som bäst

T-mobile måste ha fixat ett av världens bästa event. Här ser man bara människor som ler, skrattar och sjunger.
Och man önskar verkligen att man varit där...

Trafalgar Square

En masse

Oprah hade säsongsstart och blev ordentligt överraskad när publiken visade sig vara rätt samstämmiga.
Det är rätt häftigt när många gör samma...
Downtown Chicago

Moland och French

Det låter som en fräck film. Moland och French. Men det är det inte. Det är på riktigt. Två norrmän som inte har riktigt rent mjöl i påsen. Dömda till döden i Kongo. Dom sägs ha skjutit en 6-barnsfar som också var deras chaufför. Måste kännas suspekt att sitta i en domstol där den fällande domen redan är förutbestämd. Dom sticker ut kan man säga. Långa, vita, ovårdade, skäggiga norrmän. Är ju faktiskt bara en tidsfråga innan man dör på ett eller annat sätt i ett land som Kongo med smutsigt mjöl i påsarna.
Kan bara säga att jag reagerade på nyheten p g a de ovanliga bilderna.

Dum idé

Vi ska ha kickoff på jobbet på fredag. Planeringen är under kontroll. Vi brukar alltid vilja skapa lite ångest hos alla före själva kickoffen. Förra kickoffen skulle alla presentera sig själva på ett kreativt sätt. Ångest. Men det blev skitkul. Nån gjorde en egen positioneringsförflyttning, en annan hade med sig prylar som knöt ihop olika händelser i hennes liv , en tredje berättade om en traumatisk upplevelse där han t o m fick stoppa tårarna under berättelsens gång. Den här gången är uppgiften att berätta något vi inte visste att xx är bra på utöver sin roll på jobbet. Och denna idiotiska idé har jag kommit på. Ångest. Jag vet inte vad jag ska berätta! Varför kom jag på det här? Husbygget har jag tjatat sönder, inget nytt under solen där. Att jag behärskar en spade med grus är ju inte heller så upphetsande. Vad kan jag mer? Jag är rätt bra på att titta på TV ... kan rätt många hundraser ... nä det här går ju inte, jag får sjukskriva mig.

Vin i näsan

Har varit på vinprovning. Grannen Kent bjöd ju med mig när vi hade grillkväll. Hustrun Inger skulle följt med också men hon var snuvig. Det var en trevlig tillställning. Vinexperten var en lång och tung skåning som pratade misstänkt likt Kajan i HippHipp. Jag är ju ingen van provare, däremot en ganska van vindrickare men det är en viss skillnad. Man stoppar ner näsan djupt i glaset och drar in frukter, ekfat, ventilgummin, bär och godis in i dom små borrarna. Jag känner på sin höjd lite vanilj. Lukta djupt, säger skåningen, och länge då känner ni även hur Vics Citron blommar upp. Jag drar in luften i näsan, flera gånger, inga halstabletter här inte. Smaken däremot har jag grepp på. Sött och syra och en hel del eftersmaker. Skåningen har även fixat smakförstärkande smårätter till. Det studsade till i munnen. Smaskigt. Oktober är nästa vända.

Det är Pördigt eller Pördey

Ohhh my god. Det här är ljuvligt. Malins kompis tipsade om den här helt nödvändiga språklektionen. Man kan egentligen inte klara sig utan denna viktiga utveckling av vårt svenska språk. Schnördey, pördey lite international. Scrolla ner så ni inte missar den första svenskalektionen!

Pördey

Snälla mamma vi vill ha fullkorn

Jag gillar mitt jobb. Jag gillar grafisk form. Ibland går det lite långt.
Vi äter havregrynsgröt på morgonen. Det är ju rätt nyttigt. Förutom att jag vräker på en del socker och söt sylt. Men grunden är ju nyttig. Efter ett reportage i TV där man lyfte fram blåbärets enorma inverkan på vår hjärna så ploppar jag även i dessa små hårda blå i gröten. Basen i vår gröt är Gyllenhammars gryn. Endast därför att förpackningen är så otroligt vacker. Döttrarna har påpekat att det finns ett ännu nyttigare gryn, ett fullkornsgryn. Men mamman säger -Ledsen brudar men den förpackningen var inget vidare, en gammal tråkig påse! Vi kör vidare på Gyllenhammar. -Men, mamma...-Nopp, då får dom allt göra nåt åt förpackningen först. Så får det bli.

Tji mitt namn

Kul översättning från originalet..Tar en stund innan den kommer igång.
Öris Ågren

Originalet finns här ...

TingTings

Under my feets

Brukar böja mig lätt framåt och ta ett snapshot på mina fötter när jag ibland är ute i världen och reser.

Jag lyfter

Jag står på gräsmattan vid vårt gula hus i Äspered. Tittar upp på skatorna som flyger mot knallblå himmel. Blundar och koncentrerar mig. Lyfter armarna lite från kroppen och börjar sakta röra dom upp och ner...upp och ner. Jag tar i, ungefär som när man rör sig i vatten. Och så börjar jag lätta från marken. Kraftiga armrörelser, jag lyfter högre och högre upp. Mot himlen. Inte rädd, men osäker. Tar ett litet tag innan jag får ordning på mina armar. Glidflyger. En magnifik känsla. Jag tittar ner på kyrktornet och cirklar runt det några varv innan jag vågar mig på en längre färd. Flyger mot gräset på hygget som ser så mjukt ut. Dyker sakta ner mot det, drar upp tröjan och låter det mjuka gräset nudda magen. Kittlande känsla. Flyger hemåt och landar mjukt på marken. Nöjd vaknar jag i sängen. Blundar igen och kommer ihåg precis hur häftigt det var att flyga.

Larvig maskerad

Tidigt 80-tal. Vi var ett ordentligt gäng som skulle på maskerad i Röda Korsets gamla lokal som sedemera också inhyste en välkänd reklambyrå. Förfest i Dalsjöfors. Sen tog vi bussen in till stan. Vi satt på en lång rad för vi var utklädda till en jättelång knallgrön larv där alla våra 20 armar stack ut som ben. Detta var endast vår färdkostym och i denna försökte vi ta oss från stationen upp till festlokalen. Inte lätt när endast den som gick först såg var vägen var. Vi snirklade oss upp hysteriskt skrattande samtidigt som vi gick in i vartenda hinder som kom i vår väg. Under larvkostymen hade jag klätt ut mig till Tarzans kvinna Jane. Sytt en tigerklänning med endast ett axelband, kortkort med taggig kant. Runt midjan hade jag riktiga bananer fastknutna i en läderrem. Dessutom ett partyhumör som verkligen var på topp. Vi hade så kul. Vi dansade och hoppade. Bananerna flög. Efter en stund pickade min kompis Marika mig på axeln och pekade på min klänning. Jag tittade ner och ja när man bara har ett axelband, ingen behå och dansar med armarna rakt upp i luften så händer saker. Ena bröstet hade hittat vägen över klänningskanten och dansade fridans. Små röda rosor blossade till på mina kinder under en bråkdel av en sekund sen tryckte jag ner bröstet på plats, drog åt axelbandet ett snäpp och ooooooaaaade mig genom natten...

Jc - lägg ner

Vad händer med JC? Jag blir ledsen när jag går in i Borås-butiken och ser två ensamma butiksanställda som står och slösnackar lite. Sen råkade jag se deras sajt. Vem har fått hjärnsläpp?
JC
Blodg? Bara för att det låter lite knas, som dom skriver!?!?!

Nä det här får man nog fadgebooka om tror jag.
Så går det när man flyttar från Borås...

Korvar och möss

Lilladottern ska till Falun på festival i helgen. Jag sa -Nu sköter du dig smulan. Inga dumheter. -Nä, ingen fara mamma, jag ska ju bara upp och och träffa lite Falukorvar!
Vi skrattade gott men lite ont i magen fick jag. Tittade ut mot kvällningen och såg att fladdermössen dök mot vårt vita hus. Sa till Malin att om man kastar upp en vit trasa i luften så dyker dom efter den. Hon ilade iväg efter en gammal vit handduk och gick ut på trädäcket och började hysta upp handduken i luften.. en gång .. två gånger.. och så tog hon i lite mer och tredje gången flög den högt och snett och landade givetvis på taket. Så nu ligger den där och väntar på sina fladdriga möss för vi har ingen stege som når upp.

Vilse

Vi bodde på landet jag och mina barns far. Köpte ett litet hus på Nabben vid Tolken. Långt ut i granskogen. Närmsta by var Äspered och dit var det en halvmil. Vi skaffade oss en hund ganska direkt, en Siberian Husky som såg ut som en liten rävunge när hon var valp. Sen kom barnen i snabb takt. Jag trivdes ganska bra i granskogen. Utom när åskan mullrade in och stormar röck i granarna. Det stormade hårt vid nåt tillfälle så stora delar av skogen fick göras till kalhygge. Skogarna där jag och hunden Birka hade gått många och långa promenader. Vi brukade gå en speciell runda så man kom ut lite längre ner på vår väg.
Minns en speciell gång direkt efter att skogen blev ett hygge. Vi skulle på kalas till mor å far i Dalsjöfors och jag sa till Thomas att jag tar Birka och går rundan så kan ni hämta upp mig på vägen. Jag trampade i väg i snögloppet upp på vår sedan länge välkända runda. Släppte lös hunden och vek in i skogen. Men efter ett tag var jag helt vilse. Skogen som jag kände så väl var helt förändrad, alla kända riktmärken var borta och helt plötsligt var jag totalt lost. Jag försökte ta mig tillbaka i mina egna fotspår men snön smälte undan. Kände hur paniken kröp inpå. Kollade molnen för att se vartåt dom gick men blev bara yr. Lyssnade efter ljud men allt jag hörde var suset från granarna. Ropade in min vilda hund som nog hörde att matte började bli rädd. Sa åt henne att NU GÅR VI HEM. Hon satte nosen i backen och jag valde att lita på henne. Hon tog oss ut till vägen precis lagom till att Thomas och barnen kom åkande i vår gamla Volvo. Jag hoppade lycklig in i min trygga värld. Smock sa det, hela bilen immade igen till en mjölkvit dimma av min stressade kropp. Thomas vände sig om samtidigt som han gnuggade på rutan och sa -Vad hände? Vad har du gjort? -Jag har vart vilse, sa jag. -Oj, sa Thomas hann du det på 20 minuter. Sen åkte vi ner till Dalsjöfors och åt kotletter med sås, mjölig potatis och gelé.

Klia på ryggen

Vi har en liten egenhet i vår familj. Vi tycker det är så skönt när man får chansen att bli kliad på ryggen. Jag brukar muta Malin. Hon får 20 kr gången sen gäller det att få henne att inte tröttna. Det kan ibland bli lite köpslående med summan och dessvärre glömmer jag oftast att betala henne men jag brukar lova att hon ska få betalt när jag har kontanter ute. Inte ofta tyvärr. Eller så kan jag klia tillbaka för att beta av skulden.
Just nu har hon killat mig i 10 min och jag hör små tjostanden...hon börjar tröttna. Hur kan jag få henne att fortsätta? Jo, hon kan få låna min nya stora svarta collegetröja imorgon....
Det gick hon med på. 10 min till. Njuta, njuta... :)

Kräftskiva #2

Har varit på en mysig kräftskiva vid Tolkens strand. Man kunde nästan trott att vi firade midsommar. Lite småkallt, regnskurar så fort vi stack näsan utanför partytältet men kräftor istället för sill.
Mina gamla vänner Frank och Marie bjöd in till kräftknytis. Jag åt stora feta havskräftor, gick en blöt tipspromenad och letade grejer på M. Vårt lag vann med god marginal. Vi behandlades kvällen igenom som Kungar och Drottningar och fick dessutom äta lite hård Aladdin-choklad.
Frank drog historien om när han var ung och cool och lyckades bryta benet igen samma dag som han blev av med gipset. Obs! Filmen är ganska lång men Frank är en god underhållare...

Min stora släkt

Dottern Malin ska släktforska i skolan. Vi satt ikväll och åt varma mackor och jag fick samtidigt, som en start på skoluppgiften, berätta om min stora släkt. Både min mor och min far har haft 10 syskon var. Det blir några stycken att hålla reda på. Framförallt blir det rätt många kusiner. När man sitter och berättar och minns så låter det både kul och rätt dramatiskt bitvis. Faktiskt. Trots att jag är född i en släkt med rötter i myllan. Riktiga bonnasläkter från Äspered och Dalsjöfors.
Jag fick berätta om min gamla moster Kerstin som var gift med en elak norrman (finns det såna?) som hette Hans och som man sa; han var inte snäll mot henne. Sen kan man lägga vilken värdering som helst i det. Slog han henne? Eller var han bara elak? Sånt fick man aldrig veta. Kerstin och Hans fick 4 döttrar varav Ragnhild var äldst och mycket vacker. Jag som bara var 6 år tyckte att hennes upptuperade blonda volm, knallrosa läppstift och långa blanka naglar var något av det finaste man kunde ha. Hon var verkligen tjusig. Innan jag föddes råkade Ragnhild i olycka, som det kallades när man hade varit ute och slarvat lite. Hon var precis som sin mor tillsammans med en elak karl, dock ingen norrman. Tror han kom från Svenljunga. Stackars Ragnhild skämdes och snörde sig hårt så att ingen skulle se att hon var med barn. Hon födde sin lille son i smyg och adopterade genast bort honom.
Hon lyckades göra sig fri från svenljungabon och ett tag såg det ut som att hon faktiskt skulle få leva sitt liv lycklig. Hon träffade en ny man som även han hette Hans men som var väldigt trevlig och omtänksam. Dom gifte sig och fick en liten söt son som dom döpte till Peter. Det gick några år. En dag var den lilla familjen ute och åkte i sin bil. Plötsligt blev de påkörda av ett fyllo. Rakt in i Ragnhilds sida. Ragnhild dog i ambulansen. Hans och Peter klarade sig oskadda. Min ikon dog. Jag var så ledsen som en liten tös kan bli. Minns fortfarande hur mina föräldrar, mostrar och Hans satt vid vårt köksbord en morgon och pratade tyst och sorgset. Jag gick hela dagen i skolan och kände att något väldigt hemskt hade hänt. Vackra Ragnhild var död. Peter fick bo hos oss ett tag tills pappa Hans hade hämtat sig något och klarade av att ta hand om sin son.
Långt senare fick Ragnhilds bortadopterade son tag i sina rötter och sökte upp sin släkt. Fick kontakt med sin mormor Kerstin men dom fann aldrig riktigt varandra. För djupa sår tror jag.

Nedan ser ni en tjock-kindad Tina, Hans och Ragnhild

Chiefinspector Morse

Liten grå, sur och bitsk kommissarie från England. Enda reprisen i sommar som jag verkligen uppskattar. John Thaw heter han på riktigt. Eller hette, han är dessvärre avliden. Det blir inga fler avsnitt av min lille favoritdeckare. Inte snygg, inte snäll, absolut inte trevlig. Dessutom har han nåt litet fel på foten. Den liksom droppar fram när han går. Mitt x hatade när jag satt kvar sent på kvällarna och stirrade hänförd på chiefinspector Morse. Det är säkert 12 år sedan avsnitten visades senast så jag har lyckligtvis glömt av dom flesta så det är nästan som att se det på nytt. Ljuvligt. I love u mr Morse.

Chiefinspector Morse
Morse igen
...och igen

Grodor ur munnen

Jobbet är igång igen. Vi har varit ute i butik och kollat läget. Vi sticker ofta ut och kollar upp verkligheten så vår reklam landar rätt. Snackar med butikspersonal om ditt och datt. I veckan tog vi en snabbsväng till färgfackhandeln. Karin, Christer och jag. Vi snodde runt lite i butiken och efter ett tag får damen i kassan koll på oss och börjar stega iväg åt vårt håll. Karin och jag såg på detta långa håll att hon hade en mycket blank, ny och fin peruk på huvudet. Inte Christer. När hon är framme vid oss frågar hon; -Kan jag hjälpa till med något? Och ni som känner Christer vet att det är inte speciellt ofta han skojar till det med personer han inte känner. Ja, säjer Christer vi skulle vilja ställa lite frågor. -Jaha okej säger damen. Liten konstpaus uppstår innan Christer på sitt lite skojiga sätt säjer, -Hur mår du? Karin och jag sjunker sakta genom golvet och tänker, va fasen ser han inte att hon har en superduperblank peruk på huvudet?! Hon har cancer. - Ja, säger damen lite förläget, det är väl rätt okej nu. Christer fortsätter helt oberörd att fråga om hur det har gått i butik och vad folk vill ha och damen säger att -Ja, jag har ju inte varit så mycket i butik det sista. Då fasar Karin och jag ut Christer och tar över frågestunden innan fler grodor hoppar ur hans mun. Men det är inte förrän vi sitter i bilen på väg till jobbet som jag och Karin påpekar att hon förmodligen inte mådde så prima. Va? säjer Christer. -Vaddå, hade hon peruk? Var hon sjuk? Det såg inte jag.
Häpp.

Kräftis

Huset är ordentligt invigt efter en sommar med nya, gamla och goda vänner och allt från fika till fest. Senaste festen var med innersta kretsen...
Roooolig kräftskiva med släkten. Kvällen slutade med bugg och snaps...

Madonna

Ja så har man då sett en av världens coolaste stilikoner. Madonna. Göteborg en fantastisk sommarkväll med molnfri himmel och medelhavsvärme. Förutsättningarna var på topp. Hela Götet vimlade av svettiga och glada människor. Alla uteserveringar var proppfulla och sommarens dryck nr ett, rosevinet flödade.
Vi strosade bort till Ullevi framåt 8, 5 glada tjejer varav en hade lyckats tappa bort 650:- redan första kvarten. Småländska. Trodde dom hade koll på pengar smålänningar! Hon tog med sig sin andra småländska kompis och gick tillbaka i samma fotspår hela vägen bort till bilen med blicken riktad mot backen. Inga pengar såklart. Däremot hittade dom lite vin som dom hade sparat i bagaget, i en kylbag, sa dom strålande när dom kom tillbaka efter 1 timme.
Nåväl, inne på Ullevis plan stod vi tappert och väntade. Länge. Kl 22 gick hon på scenen. Vi såg en liten prick långt bort. En liten blond brud med en kropp hård som flinta. Ett muskel- och energi knippe. Hon sjöng, dansade och slet och jag stod där och undrade vad det var som var fel. Konserten kom inte igång och inte berodde det på Madonna. Det berodde på mig och alla andra som stod där och klappade lite lamt. Vi hade inte gått dit för att vi har Madonna som vår största idol utan för att ha sett henne bara. Publiken var slö helt enkelt. Efter 1 1/2 timma var det över. Game over. Inget inrop. Tända lampor och en axelryckning. Så var det med det. Sen väntade bara en trixig hemfärd ut från Göteborg som tog nästan lika lång tid som konserten.
Nästa helg skulle jag väldigt gärna vilja åka på Way out west och kika på Anthony and The Jonsons tillsammans med Göteborgs Symfoniorkester. Krogarna i Göteborg måste gå på högvarv. 3:e helgen i rad med musikälskande och törstiga besökare.

Goda grannar #2

Grillkvällen är avklarad. Den blev lång. Och väldigt rolig. Jag tar tillbaka alla mina onda aningar. Kent och Inger kom med nyplockade hallon och 4 flaskor vin som alla hade sin historia. Dom har varit på Frankrikes "alla" vingårdar och åker varje år iväg med bilen och goda vänner på små intressanta vinresor. Så det blev en hel del vinsnack och nästa gång deras vinklubb har möte så ska jag hänga med. Vinklubben 3 kronor. God mat och gott vin.
Hittade dessutom en flaska Calvados som jag inte visste om att jag hade. Fick truga Inger en stund, hon var inte så förtjust i Calva sa hon, men den som fyllde på sitt glas alldeles själv efter en stund det var Inger.
Dagen efter kände jag mig så otroligt tråkig som hade skrivit mitt gnälliga inlägg. Tänkte att hoppas vid min gud att dom aldrig får reda på att jag har en blogg.

Goda grannar

Vi har nu bott i vårt nya hus i nästan exakt två månader. Allt funkar fint. Vi har vant oss vid alla ljud och vet hur både larm och diskmaskin funkar. Står fortfarande en och annan flyttlåda synlig men dom börjar bli platta och precis lika svårstuvade som dom var innan dom blev en funktionell låda. Man kan numera också komma in i garaget utan att skada sig på diverse saker. Om man nu får upp dörren. Vet inte varför det är så men de flesta garageportar bågnar till och slår sig och gör det antingen helt omöjligt att öppna eller stänga.
Alla grannar har tagit i hand och hälsat välkommen. Vet inte vad dom heter för just den informationen slank som vanligt rakt förbi mina öron. Alla grannar utom Kent. Kent har följt bygget och varit en trevlig prick som har bistått med murbruksvatten och goda råd. Kent förser oss med sallad, vinbär och små goda morötter. Kent är ofta i sin trädgård och klipper sniglar, gräs och buskar. Och så kommer han med goda råd som sagt. - Du skulle mullat lite innan du sådde gräsfröna. - Jag gjorde det, svarade jag men det hjälpte föga när himlen har öppnat sig, inte en gång utan 10 gånger under vår fantastiska sommar. -Jasså, du gjorde det men du skulle nog ha mullat lite även efter du sådde serru. - Ja, det gjorde jag ju inte, det var lite dumt. Så gräver jag vidare en stund innan nästa pratstund äger rum. - Jag ska trimma lite, säger Kent, ska jag ta lite på din sida också kanske? Jag har ju inte prioriterat upp strimman mellan våra hus så den lilla knotiga snutten har fått lite spridd gräsväxt som har frodats i regnet. - Nja, säger jag och känner att nu börjar tomtgränsen suddas ut lite väl mycket. Jag tar det nog med lien sen. Så går jag raka vägen till mitt förråd och slipar till min fina lie och drar av dom små stråna. Träffar en och annan sten också så gnistorna yr och små gnistor börjar också slå inombords. När Kent trimmat klart så kommer han ytterligare en vända för ett litet avrundningssnack. - Vi sa väl vid nåt tillfälle att vi skulle grilla eller? Jag och Inger kan imorrn så om vi tar med oss lite vin så kanske du kan fixa grillen? Min mun öppnar sig och säger: - Javisst det låter ju jättetrevligt. Vilken tid? - Ja, jag jobbar hemifrån imorrn så vi kan komma när som helst säger Kent. - Ja det gör ju inte jag så det kanske räcker att ni dyker upp vid 7. Sen kommer sista frågan när jag är på väg att gå in och stänga dörren om mig. - Varför har du satt dom där växterna så långt från tomtgränsen? - Ja, det är syrener, sa jag och dom ska växa upp och bli riktigt stora och väldigt täta...

Apoliva i Alex Shulmans tappning

Alex har skrivit väldigt träffande om Apoliva


http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen/2009/08/ah-polly-vad-gott

Jag är lite rädd...

... för Apoliva-tjejen. Trodde att jag var ensam om att vara det men se så dyker det upp en grupp på Facebook som heter: Vi som är rädda för tjejen i Apoliva-reklamen. Jag blev medlem direkt. Hon är riktigt spoky. Supermodellen Adina Fohlin står i ett iskallt grått rum där det regnar och blåser kastvindar, så står hon där och sjunger en gammal folkvisa i moll med svart blick. Jag ryser och inte är det av välbehag. Obs-värdet är säkert högt men om man säljer mer hudkräm vete 17...

Apoliva på Youtube

Första kyssen

Första kyssen kommer jag ihåg. Vi hade en liten blond kille i klassen som kallades för Simpan. Bäst i klassen. I allt. Han var inte speciellt söt men rätt snäll. Virvel i håret och en ständig snuva som rann utanför som det gör på vissa barn. Vet inte hur det kommer sig att dom inte torkar bort det men en del barn verkar inte bry sig utan slickar liksom bort det lite då och då med en svepande tungrörelse istället.
Vi gick i ettan och hade delvis samma väg till skolan så ibland såg jag ryggen på lille Simpan som skuttade framför mig. En dag gjorde han plötsligt helt om och sprang raka vägen mot mig med snoret rinnande - kastade sig om halsen på mig och gav mig en riktigt och då menar jag riktigt blöt kyss mitt på munnen. Tittade på mig en liten stund och sen skuttade han iväg igen. Förvånad stod jag där och kom på mig med att slicka mig om munnen innan jag började spotta och fräsa när jag kände den salta snorsmaken. Sen hände inget mer. Kort romans. Simpan växte upp och blev läkare i Uppsala. Vad annars? Snuvan botad.

Tjejer fiser inte

Eller det tror jag nog visst att vi gör. Förutom min ena dotter. Det luktar parfym när hon har varit på toa. Verkligen. Inte så att hon står där inne och sprejar bort nån lukt utan det luktar verkligen fint när hon smiter ut därifrån.
Jobbade för länge sedan ihop med en mycket rolig tjej. Pruttämnet kom upp en gång och hon drog en liten vardaglig händelse. Hon och hennes kille hade gått och lagt sig och han somnade ganska omgående. Hon låg och läste och kände att hon var lite spänd i magen. Kände att nåt var på gång i kanalerna. Det gick en stund och sen släppte hon en riktig brakare. BAAABAAMMMM - hon blev själv förvånad över ljud- och tryckeffekten, täcket lyfte och hennes kille satte sig käpprätt upp i sängen - klarvaken - och sa: va f-n va dä! Åh fy satan vad det luktar. Sen tittade han på henne med avsmak, vände ryggen mot henne och somnade om.

http://www.youtube.com/watch?v=r0yCVOji9sQ

Vackra hagar

Gunnarstorp kl 19 en vacker fredagskväll. Hage med 12 får och 1 bagge.

Min sportkarriär

Inte många vet men jag har varit rätt aktiv när jag var ung. Allt från elitgympa till curling. Spelat volleyboll, basket och dansat jazzbalett. Ett tag höll jag på med allt samtidigt men då jag låg en meter ovanför sängen när jag skulle knoppa in på kvällen så sa min lilla mor till mig att det är nog bäst att jag väljer vad jag vill göra på min fritid så jag kommer till ro och kan sova på kvällarna. Jag valde då handboll. Syrran spelade sen några år och kan hon så kan jag, tänkte jag. Ymer. Tunga duktiga tjejer som systrarna Ann och Pia Larsson. Ann var med i landslaget och var t o m i TV lite då och då. Nu var jag lite yngre, 15 tror jag, så jag tränade inte i deras division. Men jag stretade på och sprang mina sträckor fram och tillbaka, anfall-försvar-anfall-försvar. Upp och ner. Spelade ytter på vänsterkanten. Gjorde aldrig mål. Gillade inte att spela match heller. Blev alltid lite nervös. Mor och far var av någon anledning aldrig med och kollade. Vi pratade om det häromdan jag och min syster. Lite konstigt men så var det. Förutom en gång och det var min sista match. Någonsin. Rampfeber. Mamma och pappa på läktaren och mycket folk. Rampfebern tog över och jag gjorde ett obegripligt självmål. Rullade bollen till målvakten som inte fick ta passning då så bollen rullade sakta sakta in över mållinjen. Då la jag ner min handbollskarriär och riktade blicken mot något helt annat som inte hade så mycket med sport att göra ...

Lika som bär

Hört från flera håll att jag är lik Malena Ernman! Har haft svårt att se likheten. Men jag är böjd att hålla med faktiskt. Lite i alla fall. Det är jag till höger ...

Jag är en luggperson

Har försökt spara ut min lugg. Har ju haft samma frisyr i ca 40 år. Tyckte väl att det var på tiden att jag gjorde en liten förändring. Om än en långsam sådan. Mitt hår är inte snabbt. Det växer noggrant eller man skulle kunna säga att det växer extremt sakta. Och efter min 6-årskris med frissan Gun så tänker jag över eventuella ingrepp i min frisyr väldigt noga. Så för ett år sedan började jag spara ut min gamla lugg. Men det blev inte bra. Håret visste inte vilken väg det skulle ta. Det la sig åt alla möjliga håll och mest framåt. Irriterande. Såg dessutom äldre ut tyckte jag. Min bekymmersrynka vid vänstra ögonbrynet syntes mer än nödvändigt.
Första dan på semestern åkte så saxen fram. Klipp klipp bort med ett års noggran hårväxt. Ångrar mig inte.
Dessutom blev jag mindre lik Malena Ernman men det ämnet återkommer jag till..

Wheels & Wings

Snabbesök i Varberg i hällande regn. Tappägarnas topphelg. Wheels & Wings där ingen bil drar under 2 l/mil. Ovanligt många kvinnliga bilförare men det kan ha berott på ett visst mängdigt intag av maltdrycker hos det mer bastanta manliga könet.
Många fina bilar var det i alla fall...

Spotify i goda vänners lag

Syrran med man och kompisar har varit och käkat melon och druckit vin. Gott och kul. Spotify gick varmt. Alla önskade låtar och kom ihåg gamla minnen. Sista låten ut var Albatros.
Låtistan under kvällen var:
Ulf Lundell
Nina Hagen
Gasoline
David Bowie
Robbie Williams
U2
Hep Stars
Pugh Rogefeldt
Lalla Hanson
Cornelis Wreswijk (bor hans son Jack i Borås??)
Nina Lizell eller Mona Wessman
Elvis
Tom Jones

Och sen kommer jag inte ihåg mer än att vi bestämde att vi ska åka till Lygnevi och dansa till Rolandz imorgon söndag om Benke får tag på biljetter...
Natti natti..

En perfekt familj

Det finns en sådan familj. Mamma, pappa och tre barn. Bor i ett litet svart hus nära Tolken. Äldste sonen har flyttat ut i en friggebod för lite avskildhet från sina två tonårssystrar. Mamman jobbar som förskollärare och har en fantastisk trädgård som jag bara skulle vilja ta i en jättestor skopa och flytta hem till Grändgatan. Hon är genomsnäll och ger mig alltid smakprov i form av buketter från hennes vilda rabatter. Pappan jobbar som ekonomichef och blir alltid lite utarbetad innan semestern p g a alla bokslut som bara måste vara klara före ett precist klockslag. Annars är han en rolig och engagerad pappa som tränar sina döttrars fotbollslag.
Jag har känt dom i 25 år. Mitt x och jag umgicks med dom ofta ofta. Vi har firat 25-års kalas högst upp i Montparnass den 14 juli med varsin kypare och silverlock och med Frankrikes hysteriska nationalfyrverkeri i bakgrunden. Vi har firat nästan alla midsomrar tillsammans i alla olika nivåer, från barnlöst till familj. Bodde ett tag i varsin ända av Tolken och åkte mycket båt och vattenskidor. Vi har haft skitkul ihop helt enkelt.
Varje år drar vi tjejer numera iväg på en liten tur. Hon och hennes två döttrar och så jag med mina. Vi har snurrat runt i södra Sverige men hamnar ofta på vår västkust. Det är härliga små resor fastän vi ofta har idétorka om vad vi ska hitta på. I år var det extra svårt då min plånbok innehöll fyra malflugor. Regn regn regn till på köpet. Det blev, trots malflugor, Freeport i Kungsbacka och sen Tjolöholm slottsvandring. Lät väl så där spännande och det var precis vad det var. Rätt fult slott och en rätt tråkig guide. Men det spelade ingen roll. Hem och lagade god mat och sen doppade sig yngsta tjejen i Tolken trots 14° och pissregn. Strongt.
Jag är glad att jag känner denna familj. Dom bråkar, svär och surar också men kärnan finns där. Den där kärnan där man ser att dom tycker väldigt mycket om varandra och trivs ihop.
Ett smakprov på vår sommar kommer här...

Ernst my Ernst

Är ju lite kär i Ernst. Vet inte vad det är men han är som en bög fast straight. Bejakar sina kvinnliga sidor. Vi tjejer brukar ju tycka om händiga killar men som även har en mjuk och mysig sida. Eller så är det det att han kan både sy, snickra, laga mat och prata känslor. Träffade en tjej jag för ett tag sedan och som skulle beskriva sin far; han är ingen fyrkantig person..han är rund.. Så gick det en liten stund och hon tänkte efter sen sa hon; Nej förresten min pappa är komplett. Kanske är Ernst lite så..som en komplett pappa. Lite lik min egen lilla pappa men han får bara 9 av 10 då känslor inte riktigt var med på hans repertoar.
Jag tror att det räcker för mig att se Ernst som en extra fadersfigur för det vete sjutton om jag skulle vilja sova sked till surret av små humlor...

http://hemmakanalen.se/sommar_med_ernst

Ur&Penn

Vi på Grändgatan undrar vad ordet Penn står för i Ur&Penn? Är det en förkortning på penna? Men den märkliga kedjan handhaver inte speciellt många pennor i sitt sortiment. Definitivt inte tillräckligt för att berättiga en plats i kedjenamnet. Vi undrar också hur den kedjan kan överleva? Ligger på kanonlägen, sk A-läge, med ett prisutsatt sortiment som inte speciellt många är så jättesugna på. Eller?
Hittade dock en penna i deras sortiment på www.uropenn.se. Sugen någon?

Gamla goa vänner

Har haft ett mycket roligt besök. Gulli, min gamla kompis från förr, ringde häromdan och frågade om dom kunde komma och kika på mitt hus. Jajjamen, vad kul, ni är välkomna sa jag. Men, sa Gulli, vi blir några stycken. Hur många? Ja det blir jag och Jocke, Frank och Marie, Skôlen, Urban, Marika och Claes. Wow, nästan alla mina gamla vänner från 70-talet! Och det roliga är att alla är exakt likadana som för 25-30 år sen. Lika roliga, lika snygga, en del nästan snyggare;) Så undrar man, vad hände? Varför har jag tappat bort dessa personer? Ja, det blev andra kärlekar och barn och jobb som kom emellan som i o f sig har gjort att jag har fler goa vänner.
Mina barn frågade när dom sista hade åkt varför jag inte umgås mer med dom här människorna... Dom var ju jätteroliga ju. Ja, varför gör jag inte det? Får skärpa till mig helt enkelt, ta mig i kragen och lämna mitt hus å mitt jobb lite oftare för det går ju inte an att träffas vartannat decennium.
Det var visserligen inte så jättelängesen jag var på 50-årskalas hos Skôlen och Urban. Hoppsan nu låter det som att dom är ett par och det är dom absolut inte men dom fyller tätt. Januari och februari. Då blev det kaffe, fralla och kaka. Och många gamla historier.

Kan dra en av dom otaliga.
Vi gillade bilar. Vi åkte, tittade och pratade rätt mycket rally. Sprang in på specialsträckor i meterhög snö för att stå i en kurva och titta på när Kulläng, Waldegård eller Vatanen yrde up lite snö. Sen ut igen till nästa sträcka i framförallt Karlstadskogarna. Efter en sån här tripp ville man gärna ut och testa hemma. Då på den tiden var ju isarna alltid tillräckligt tjocka att bära en bil. Skansasjön hade en bana upplogad. Frank ringde sent en kväll mitt i veckan och frågade om jag och Marika ville hänga med ut i hans gamla vita Kadett och åka varvet på sjön i Målsryds vinterskogar. Givet. Det var kolsvart. Ut på isen och sladdade runt några varv. På Slätthultavägen när vi for hemåt sprang det plötsligt upp en liten hare framför bilen. Frank bromsade och sen blev det helt bäcksvart i bilen. Trodde först att jag fick en hjärnblödning men det var fler som var drabbade. Ut ur bilen och svaret var att motorhuven på den gamla gubbakadetten hade fläkt sig upp över taket och lagt sig som ett fint täcke över framrutan. Vi vecklade ut den och spände fast den med några remmar och åkte vidare. Dagen efter fick vi höra att en bil gått genom isen på just Skansasjön, ingen drunknad dock och den gamla Volvon bärgades och det mest fantastiska var att den startade på första försöket efter bärgningen. T o m bilradion gick i gång. Detta kan dock vara en sanning med viss modifikation då det var Aplaredsbor som skötte ryktet. Dom kan man inte riktigt lita på...

Lille söte mora

Gammal kärlek

Var hos mor och far idag. Dom firade sin 53-åriga bröllopsdag häromdagen. Denna dag har alltid varit väldigt viktig för min mor och far men mitt stressliv tillät inte att jag tog mig dit för att fira. Tog igen detta idag då. De var båda på ett ovanligt gott humör. Det har ju varit lite si och så med detta den sista tiden. Inte mycket som har varit bra. Nya bilen är lite svår med backen, varmt i nya lägenheten, Dalsjöfors överhuvudtaget är väl inget vidare längre.. ja inte mycket har varit på topp och båda två har ju gnagt på varandra kan man säga.
Så firas då bröllopsdagen och min gamle far knatar i väg till Dalsjöfors handelsträdgård och köper tre rosa rosor till min mor. Det som gjorde att jag fick en varm känsla i magen var det söta kortet som han köpte till den lilla buketten ...

Lilla söta

Min vackra tös har varit på sin allra första bal. Vädret var grymt. Öppen himmel. Vi stod där tappert och väntade på våra små nya vuxna. På rad med paraplyer som droppade från varandra ner i nackar och på kurade axlar. Efter en evighet rullade läckra bilar på rad in där skönhet efter skönhet steg ur tillsammans med en och annan stilig ung herre. Inte en enda visade med en enda min att vädret inte var på deras sida. Stolt gled alla dessa unga, vackra fram på våt asfalt. Poserade framför mängder med kameror, log och gled vidare.
Så stolt man blir ... Hoppas hon har kul hela kvällen och att skorna inte skaver alltför mycket. Lilla söta ...

Tatoo 2

Kollar på LA Ink. Dom är så duktiga. Kletar fast lite blå streck på huden som mall sen trollas helt fantastiska bilder fram. Tonade porträtt, stjärnhimlar och saker som folk har drömt och vill ha förverkligade på sin rygg! Fascinerande. Men dom målar sönder sina kroppar. Jag håller fortfarande fast vid att kroppar ska vara rena.
http://www.youtube.com/watch?v=0oWH-cJcoyw

Lilla huset på prärien

Mitt lilla hus ligger just nu på en prärieåker. Jord och sten och ett stort dike. Jag skyfflar jord. Får blåsor i händerna som spricker och t o m skvätter ner min lilla dotter. Hon rös till och gick och tvättade sig. Vi talar om rätt stora blåsor i händerna.
Svågern tipsade om dubbla lastpallar som man kan dra runt som en plog och få en hyfsat jämn yta. Janne på jobbet sa att det var jobbigt med en pall men som sagt så är jag ju en ganska stark kvinna. Med blåsor. Herregud jag kommer att bygga muskler som en hel karl.
Men inne är det fint.

Laptoprosor

Förr pratade man om spisrosor som uppstod när man stått vid spisen en hel dag och rört i grytorna. Små söta röda kinder som trollades fram av värmen. Upptäckte nu att rosorna har halkat ner till låren. Satt med datorn i knät och läste bloggar. Kort kjol och bara ben. Två fina röda laptoprosor har uppstått på mina vita lår.

Jag vill mörda

Hatar Telia. Hatar Telia.
Sitter i köööööö. Du har plats nr 36 i turordning. Beräknad väntetid 19 minuter. Vänta vänta vänta. Hon räknar ner. Ditt samtal kopplas nu fram. Klick. Dom lägger på. Detta upprepas flera gånger. Ibland kommer man fram men då har man kommit fel. Uääääääääh. Jag vill strypa någon! Jag har ingen TV, inget internet heller.
http://www.youtube.com/watch?v=9yafbUJu8ww

Produktutveckling

Jag är en kvinna med ganska ordentliga armmuskler. Jag är också en kvinna som ofta är på City och handlar mat. Kör min kundvagn med återvinningsbara kassar som jag ställer upp lite fint i kundvagnen. Sen kör jag varvet runt i ett rasande tempo för jag tycker verkligen att det är öken att handla. Kassarna sväller och bågnar. Kör i min scanner i fästet och tar mig snabbt igenom utsläppet. Sen kommer fasen när mina stackars armmuskler ska visa vad dom går för. Kassarna ska ur vagnen och i bilen. Lyfta ur dessa blytunga kassar över kanten på en rullande kundvagn. Utmaning. Nu är jag som sagt en ganska, både lång och stark kvinna så jag klarar mig men jag tänker på dessa små kvinnor som är lite klenare än vad jag är och som oftast har på sin lott att handla. Varför uppfinner man inte en kundvagn med fällbar front som gör att man bara kan sjuva in kassarna i bagaget och köra hem?
Ska rita på en sån...

Mitt modem är väck

Modem är känsliga saker. Mitt sista var bara knappt ett halvår. Poff. Slutade funka. Utan någon som helst anledning. Kanske att det dog av damm. Skiter i att städa hemma då flytten är gruvligt nära. Har även tappat bort min andra kamera på ett halvår. Försvann i Milano redan efter första dan. Tur på ett sätt för då hade jag inte hunnit ta alla minnesbilder. Men jag saknar den. Den var bra. Vill ta en massa kort på mitt hus som står där och lyser kritvitt i solen, nystädat och klart. Och väntar på sina tjejer. Vi vill flytta nuuuu.

Min humor

Pia i Bryssel är så klockren.

www.2play.no/video/821

Att bli gammal

Man har hamnat i en ålder då man har gamla föräldrar. Min mor och far, som heter Hjördis och Åke ligger å matchar en ålder på 80+. Dom har en del skavanker. Hjördis har gått igenom dubbla höftledsoperationer ett antal gånger och hoppar nu runt på kryckor. Rullade runt i en rullstol i ett halvår men har lyckats kämpa sig upp på två ben igen även om det är med stödben i form av kryckor. Åke å sin sida är en skugga av sitt forna jag. Några strokes och en hjärtattack har satt sina spår. Men han hasar runt i sina innertofflor och är trots allt ok.
Dom gnäller och gnatar på varandra och det är en rent bedrövlig stämning i den nya lägenheten som dom efter många turer har flyttat till. Allt är fel. Inget är kul. Telefonen är äntligen inkopplad efter nästan 4 månader. Parkeringen till nya bilen är inte bra. Nya bilen är inte riktigt 100 heller. Det är för öppen planlösning. Inget räcke på balkongen. Inga markiser att skymma kvällssolen med. Det var helt enkelt bättre förr. Då, när dom bodde i ett eget hus med så många fler fel och brister än vad deras nya, fina lägenhet är i närheten av. Men det var deras hus, som dom hade byggt och format under ett helt liv. Jag och min syster suckar i varje samtal vi har. Vi pratar av oss och tycker att dom helt enkelt är skitjobbiga. Verkligen. Tycker att dom kan vara lite tacksamma över att dom har två snälla döttrar som ställer upp och hjälper till och 4 goa snälla barnbarn som faktiskt också sköter sig riktigt bra.
Men så tänker man till ibland mellan stressvarven och inser att det är ett litet helvete att bli så gammal. Allt går åt fel håll, nära vänner och syskon dör och det finns väl kanske egenligen inget att se fram emot eller längta till. Man märker att dom tycker om varandra när någon av dom hamnar på sjukhus. Då kan det hända att man får se en liten puss på en kind eller klapp på handen. Ja vad ska man lära sig av detta? Förmodligen inte ett skvatt. Jag kommer bli lika dan fast på mitt sätt. Mina döttrar kommer också att ringa till varandra, sucka och tycka att jag är skitjobbig som bara gnäller och gnatar. Men än är jag inte där...

Rent Hus

Åh herregud var hittar dom alla offer som går med på att visa att dom bor i ren misär? Efter att ha sett kvällens avsnitt mår jag nästan illa. Marie-Louise (hon med näsan) vädrade lite med nyss nämnda och sa, nu vet jag vad det är som luktar i din lägenhet. Jag har hittat ett kadaver, din madrass har avlidit! Då kan ni tänka er hur fräsch den var. Det blev transport till en mikroskopobduktion och där fick vi reda på vad madrassen hade avlidit av. En mix av mögel, hudavlagringar och lite andra trevliga sporer. Acke, madrassmördare och lägenhetsinnehavare, var en liten söt transa med kul frisyr men som förmodligen ingen nu vill ta i med tång.

Malmö är danskt

Jag och Christer har varit på butiksturné i södra delen av vårt rike. Vi for ner till Malmö och passade bl a på att kika in på Malmös nya högskola. Vilken vacker byggnad! Utanpå eller liksom strax bakom fasaden rullar klokskapens ord mot en mysko grön yta. Byggnaden ligger givetvis nära havet. Och Köpenhamn. På översta planet (plan 6) ramlade man nästan rakt i armarna på danskarna. Fönster stora som ladugårdsväggar vette ut mot vattnet. Om jag hade varit sugen på att bli lärare eller ITnörd hade jag kunnat tänka mig att sätta mig där några år och om inte annat njuta av utsikten. I övrigt tror jag att Malmö har återgått till danskarna utan att någon har berättat. Vartenda hörn och varenda butik var fylld med gröttalande människor och t o m Rea-skyltarna var utbytta mot Tilbud.
Det er godt...

30 vackra

Tulipaner. 30 röda fina har jag fått. I påskpresent. Kanske för att någon tycker om mig. Kanske för att jag ser lite trött ut och för att jag slitit lite hårt det sista. Fina är dom där dom står i sin vas. Och gör nytta. Tack snälla.

Huset och jag 3

Åker varje kväll till Grändgatan 12. Tittar runt och myser. Planerar olika grejer och möblerar tyst i min hjärna. Känns inte verkligt. Varken Malin eller jag tror riktigt att det är sant att vi ska flytta till hus. Hon har redan börjat packa. Vårt nuvarande hem kommer att se hemskt ut i en månad. Vi fick hit våra flyttlådor kl 13 och redan har hon fyllt tre.
Typiskt också är att igår kom några digitaltv-killar och knackade på vår dörr och undrade om vi har problem med våra kanaler. Har hela tiden trott att vi har bott för nära antennen för att få fin bild på alla kanaler. Dom rotade runt lite i vårt elskåp och helt plötsligt blev bilden knivskarp och vi fick t o m ytterligare en kanal. I en hel månad! På Grändgatan är det Telia som ska fixa telefon, tv och bredband. Herregud vilket totalt hopplöst företag att ha kontakt med. Orkar inte prata om det. Vi får se om jag står helt kanallös på Grändgatan, vågar inte tro att det kommer att funka.

Skruvdragarens utmaning (kanske framförallt min)

Har beställt kök. Från Ikea. Helt suveränt. Fixade lite i en dator en torsdag på Ikea. Fick hjälp med proffs som flyttade runt lite så jag t ex slapp snubbla över diskmaskinen när jag plockade in ren disk. Sen fick man en kod så man kunde åka hem och pula med luckor och så. 3D ritning så man fick lite riktig koll. Tryckte på knappen sen var ordern skickad. 2 dagar senare ringde det en trevlig dam som hade kikat igenom min order och som såg att det fattades lite grejer, hon frågade om det var ok om hon la till det. Japp, givet. Så gick det en tid till sen kom orderbekräftelse med tydlig betalningsprocedur. I måndags ringde damen igen och sa att om det var ok så kunde dom leverera mitt kök på torsdag mellan 3 och 7. I går då alltså ringer en liten smålänning och säger att han kommer om en timma. Upp till huset och på pricken utsatt tid rullar två stora DHL-lastbilar in med 4 glada smålänningar. Och så började dom bära ... och bära ... och bära. Herre min gud vad lådor. Smålänningarna kikade runt lite och tyckte att jag hade fått till huset riktigt fiiint. Sen bar dom lite till, önskade mig lycka till och åkte vidare mot Tranemo för nästa leverans.
Jag behövde nog det där lycka till känner jag nu. Syrran kommer och hjälper mig imorgon tack och lov. Skruvdragaren är laddad.