CityGrosskoll

Tänkte att jag måste åka och kolla in det där nya SVENSKA billiga stället i rondellen i Lundaskog. Kände redan innan att nä jag orkar inte med dessa enorma matmarknader. Stooora vagnar, gapiga ungar och så långt till allt. En gång för varje produktgrupp. Men det var väl ok. Grönsakerna var instängda i glasskåp och det kan jag nog tycka var rätt fräscht. Sen fick man stå i kö. Bytte ju givetvis efter en stund då det alltid finns en kö som man tycker går mycket snabbare. Så är det ju aldrig. Inte denna gång heller. Ut i gloppet och hem med biffarna som var goda men det berodde nog mest på konjaken som fick funka som krydda denna fredagskväll...

Tur idag

Stod och fipplade i köket. Trött. Hållt igång hela dan. Städning, träning, städning, skottning...Skulle flytta en kaffebryggare i glas. Opps, den hoppade ur näven och jag väntade på kraschet mot golvet. Tror jag blundade en liten stund, kanske av trötthet. Kom inget krasch. Tittade och där hängde den snällt uppfångad av sopborsten som i sin tur tog stöd av hyllan. Tur det inte var kaffe i...

Mitt glamorösa yrke

Kallt och dammigt. Åhh, det är slitigt att plåta. Vi var i gamla Lokstallar där Elbjörn värmde punktvis upp till sådär plus 5. Stora lakan och täcken som vi försökte hålla högt ovan golv så dom inte skulle bli alltför dammiga och skitiga. Inte lätt att stryka bort vikveck i halvskum och dammig miljö. Har ett gott team som kör upp axlarna och jobbar på fokuserat och proffsigt.
Stylisten hade haft ett litet sjå. Vi skulle ha origamililjor som rekvisita på en av bilderna. Hon hittade en 13-årig Gävlegrabb med grav Asperger som hade hittat sitt fokus. Han skulle vara en jäkel på att vika. Stylisten skickade tydliga instruktioner och skissbilder på hur vi ville ha det. Mamman till killen lysnnade och förstod. Vi ville bara ha blommor i vitt och beige. Killen vek, paketet skickades och stylisten Eva väntade. Kom inget paket. Hon åkte runt till 4 olika postkontor i Stockholm och trängde sig in bakom, utan avi, och tvingade alla postisar att leta. Till slut hittades ett litet väl inslaget paket och färden mot Borås och fotograferingen gick i 180. När hon öppnade det lilla paketet ramlade det ut ett myller av små prydligt vikta djur i prickigt, rött, blått och alla färger utom vitt och beige. Inga blommor men ett litet brev med tips om vad alla de små djuren kunde göra. Tryckte man på baken på grodan så tog den ett skutt, hjärtat kunde bulta och ja vad gör man? Man ringer till sin dotter. Johanna fick kasta sig på bussen med origami-boken i väskan och order om att ta på sig varma kläder. Sen satt hon på en frigolitplatta och vek blommor åt oss. I vitt och beige. Fick sig en liten kall sallad och ett varmt tack innan hon åkte vidare till sitt riktiga jobb.

Bagaren från Malmö som skulle baka bröd till en annan av bilderna ville absolut leverera brödet själv. Han skickade bilder på de olika bröden och dom var som små konstverk. Toppen, men vill du verkligen åka hela vägen från Malmö för detta? undrade vi. -Ja det vill jag göra, sa han. På fotodagens morgon kom ett sms om att hela hans personal hade blivit sjuk så han kunde tyvärr inte komma. Men va f-n, så gööör man inte! Ringde kollegan som bor i Götebog och skickade runt henne på brödköp kl 7 på morgonen. Tur att dom öppnar i ottan. Men sen flöt det på i kylan och bilderna blev fina och kunden nöjd.

 

Små fina liljor som Johanna har vikt...Tack smulan