Kul att komma hem

Vilket gäng! Först min starke vän som kom med gamla trädgårdsplattor. Sen åkte jag in på behandling. Stressad och nervös. Men denna gången gick det mycket bra. Låg och tittade ut från min sjukhussäng över en vy som jag känner väl nu. Först kom lilla Malin och kikade in sen kom Johanna. Tiden gick rätt fort plus att jag var rätt slirig i hjärnan efter lite moffeinjektioner. Så tittade sjuksyster Lotta in. -Hur är det med dig Catarina? Men va fräsch du ser ut. Ska du inte ta och åka hem? -Ja jo det kanske jag skulle ta och göra, sa jag som var helt inställd på att bli inlagd. Fick ändå knata in och skriva in mig om utifalliatt det skulle vända.
Sen kom ett mess med världens härligaste gäng på mitt nya trädäck! Vad dom har slitit och vad snällt. Hade inte en aning. Jag blev så jäkla glad. Ut i solen och sommarvärmen och HEM. Nu är det inte långt kvar innan det är öl på Grändgatan.

Då håller vi tummarna

Imorrn blir det Säs igen. Hoppas så att det går vägen ..

Duracellkanin

Herregud vilken energi. Har inte varit så här pigg sen jag var 5 tror jag. Går på en mix av Kortison och långtidsverkande morfin. Kan inte sova däremot men än så länge är jag pigg ändå. Just nu tycker jag att det är underbart. Kunna tvätta bilen, gräva lite, fixa i min trädgård utan att bli helt slut. Solen skiner och det är +20. Kan t o m vara så att Elfsborg tar poäng i eftermiddag!
Nu ska jag göra en exakt måttritning på mitt trädäck sen är det bara ett sista inköp av trall mm och kanske lite hjälp från svåger och murarCrister. Efter det så ska jag bära dit min röda bänk och bjuda på öl i kvällssolen.

Då har man gjort en vända igen

Skyhög feber igen natten till fredag. Syrran frågade 5 ggr om hon inte skulle sova över för jag mådde inte hundra på torsdagskvällen heller. Men så är man som man är, ska klara sig själv och det går nog över. Kl 00.30 ångrade jag mig. Då var kroppen uppe i 40,9 och jag tyckte synd om mig själv. Petade i mig Ipren men det hjälpte inte ett smack. Då åkte morfinet fram och jag somnade till slut efter några propellerturer i sängen. Morgonen var inte mycket svalare (40 blankt) så då ringde jag syster Jane och fick komma upp direkt. Inlagd. Nu har dom fått ordning på mig igen. Mår bra. Kortison, långtidsverkande morfin, lite blodpåfyllning imorrn sen är jag som vanligt.
Nu ska jag ut i trädgården och ta det lite lugnt.

Tur man glömmer

Det har varit en hård vecka. När jag är mitt uppe i behandlingsvåndan så är det mycket nära att jag ger upp. Men så mår jag långsamt bättre och då glömmer jag hur dåligt jag mått. Nästan. Bara det att om 9 dagar ska jag in igen. Kan inte riktigt förklara hur dåligt jag mår. Ont lite överallt. Njurarna, levern som svullnar och spänner, magen som kör ihop sig, ja det är helt enkelt j-vligt obehagligt.
Blev inlagd onsdag till torsdag. Mina små töser kom och hälsade på och Johanna stannade länge. Tittade på Tv och killade mig på ryggen. Så skönt.
Så fort jag får känningar i magen eller ryggen så tar jag mig ett varmt bad. Då släpper allt. Badar 3-4 ggr om dan. Börjar tro på min gamle far. Han tog alltid ett skållhett bad när arbetsveckan var slut. Han sa att om man badar riktigt hett så dör alla bakterier för dom klarar inte värmen. Det trodde lilla jag på när jag storögt såg hur han sakta sänkte sig ner i det rykande badkaret med sockar på! Sen rakade han sig och mor min fick en rakpuss.

Angst

Imorrn är det dags för nytt c-gift. Hoppas så innerligt att jag mår ok efter det. Min semestervecka är över. Känner att jag behöver komma igång med mina behandlingar. Mår sisådär. Ofta feber och ofta så evinnerligt trött. Har sovit lite kass det sista dessutom. Det är på natten som ångesten kryper runt i kroppen. Kliar i benen och under fötterna så jag håller på att bli galen. Det är under dom timmarna som jag längtar efter nån att ligga sked med, nån som torkar mina tårar och håller hårt om mig tills jag somnar. Men nu är det inte så utan jag får njuta av besöken jag får av alla mina goa vänner. Har börjat räkna får istället. Kom till får nr 9 efter lite omvägar i hjärnan innan jag slocknade. Inatt tog jag en insomningstablett och det funkade bra det med. Vill inte ta dom för ofta bara så fåren får fortsätta hoppa över staket. Natten som kommer får det nog bli ett litet piller ...

Sista chansen

Har idag träffat min nya läkare Lena. Kompetent, rak och trevlig. Inga trevliga besked däremot. Ska ju få ett nytt cellgift och köra på med det i 4 omgångar och sedan ny röntgen i slutet av augusti. Har det inte gett någon effekt så finns inget mer att göra. :( Hoppas innerligt att det funkar.
Transplantation är inget för mig. Får man en ny lever så måste immunförsvaret pressas ner så inte kroppen stöter bort det nya organet. Då kan eventuell cancer blossa upp istället eftersom immunförsvaret är satt ur spel.
Jag har dessutom skyhöga värden vad gäller levern. Dessa har gått ner något lite men inte tillräckligt. Tur att min syster var med, hon är ett starkt stöd. Ledsen blev jag så klart. Gott å ha hennes axel att luta sig mot. 4 öron hör dessutom mer än 2. Jag är ju lite virrig nuförtiden så det kan vara bra att ha lite back up.
Ja det är bara att ta nya tag och försöka glömma skiten igen.
Staket blir däremot toppenfint. Bild kommer när allt är klart.