Jag fick berätta om min gamla moster Kerstin som var gift med en elak norrman (finns det såna?) som hette Hans och som man sa; han var inte snäll mot henne. Sen kan man lägga vilken värdering som helst i det. Slog han henne? Eller var han bara elak? Sånt fick man aldrig veta. Kerstin och Hans fick 4 döttrar varav Ragnhild var äldst och mycket vacker. Jag som bara var 6 år tyckte att hennes upptuperade blonda volm, knallrosa läppstift och långa blanka naglar var något av det finaste man kunde ha. Hon var verkligen tjusig. Innan jag föddes råkade Ragnhild i olycka, som det kallades när man hade varit ute och slarvat lite. Hon var precis som sin mor tillsammans med en elak karl, dock ingen norrman. Tror han kom från Svenljunga. Stackars Ragnhild skämdes och snörde sig hårt så att ingen skulle se att hon var med barn. Hon födde sin lille son i smyg och adopterade genast bort honom.
Hon lyckades göra sig fri från svenljungabon och ett tag såg det ut som att hon faktiskt skulle få leva sitt liv lycklig. Hon träffade en ny man som även han hette Hans men som var väldigt trevlig och omtänksam. Dom gifte sig och fick en liten söt son som dom döpte till Peter. Det gick några år. En dag var den lilla familjen ute och åkte i sin bil. Plötsligt blev de påkörda av ett fyllo. Rakt in i Ragnhilds sida. Ragnhild dog i ambulansen. Hans och Peter klarade sig oskadda. Min ikon dog. Jag var så ledsen som en liten tös kan bli. Minns fortfarande hur mina föräldrar, mostrar och Hans satt vid vårt köksbord en morgon och pratade tyst och sorgset. Jag gick hela dagen i skolan och kände att något väldigt hemskt hade hänt. Vackra Ragnhild var död. Peter fick bo hos oss ett tag tills pappa Hans hade hämtat sig något och klarade av att ta hand om sin son.
Långt senare fick Ragnhilds bortadopterade son tag i sina rötter och sökte upp sin släkt. Fick kontakt med sin mormor Kerstin men dom fann aldrig riktigt varandra. För djupa sår tror jag.
Nedan ser ni en tjock-kindad Tina, Hans och Ragnhild
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar