Kräftskiva #2

Har varit på en mysig kräftskiva vid Tolkens strand. Man kunde nästan trott att vi firade midsommar. Lite småkallt, regnskurar så fort vi stack näsan utanför partytältet men kräftor istället för sill.
Mina gamla vänner Frank och Marie bjöd in till kräftknytis. Jag åt stora feta havskräftor, gick en blöt tipspromenad och letade grejer på M. Vårt lag vann med god marginal. Vi behandlades kvällen igenom som Kungar och Drottningar och fick dessutom äta lite hård Aladdin-choklad.
Frank drog historien om när han var ung och cool och lyckades bryta benet igen samma dag som han blev av med gipset. Obs! Filmen är ganska lång men Frank är en god underhållare...

Min stora släkt

Dottern Malin ska släktforska i skolan. Vi satt ikväll och åt varma mackor och jag fick samtidigt, som en start på skoluppgiften, berätta om min stora släkt. Både min mor och min far har haft 10 syskon var. Det blir några stycken att hålla reda på. Framförallt blir det rätt många kusiner. När man sitter och berättar och minns så låter det både kul och rätt dramatiskt bitvis. Faktiskt. Trots att jag är född i en släkt med rötter i myllan. Riktiga bonnasläkter från Äspered och Dalsjöfors.
Jag fick berätta om min gamla moster Kerstin som var gift med en elak norrman (finns det såna?) som hette Hans och som man sa; han var inte snäll mot henne. Sen kan man lägga vilken värdering som helst i det. Slog han henne? Eller var han bara elak? Sånt fick man aldrig veta. Kerstin och Hans fick 4 döttrar varav Ragnhild var äldst och mycket vacker. Jag som bara var 6 år tyckte att hennes upptuperade blonda volm, knallrosa läppstift och långa blanka naglar var något av det finaste man kunde ha. Hon var verkligen tjusig. Innan jag föddes råkade Ragnhild i olycka, som det kallades när man hade varit ute och slarvat lite. Hon var precis som sin mor tillsammans med en elak karl, dock ingen norrman. Tror han kom från Svenljunga. Stackars Ragnhild skämdes och snörde sig hårt så att ingen skulle se att hon var med barn. Hon födde sin lille son i smyg och adopterade genast bort honom.
Hon lyckades göra sig fri från svenljungabon och ett tag såg det ut som att hon faktiskt skulle få leva sitt liv lycklig. Hon träffade en ny man som även han hette Hans men som var väldigt trevlig och omtänksam. Dom gifte sig och fick en liten söt son som dom döpte till Peter. Det gick några år. En dag var den lilla familjen ute och åkte i sin bil. Plötsligt blev de påkörda av ett fyllo. Rakt in i Ragnhilds sida. Ragnhild dog i ambulansen. Hans och Peter klarade sig oskadda. Min ikon dog. Jag var så ledsen som en liten tös kan bli. Minns fortfarande hur mina föräldrar, mostrar och Hans satt vid vårt köksbord en morgon och pratade tyst och sorgset. Jag gick hela dagen i skolan och kände att något väldigt hemskt hade hänt. Vackra Ragnhild var död. Peter fick bo hos oss ett tag tills pappa Hans hade hämtat sig något och klarade av att ta hand om sin son.
Långt senare fick Ragnhilds bortadopterade son tag i sina rötter och sökte upp sin släkt. Fick kontakt med sin mormor Kerstin men dom fann aldrig riktigt varandra. För djupa sår tror jag.

Nedan ser ni en tjock-kindad Tina, Hans och Ragnhild

Chiefinspector Morse

Liten grå, sur och bitsk kommissarie från England. Enda reprisen i sommar som jag verkligen uppskattar. John Thaw heter han på riktigt. Eller hette, han är dessvärre avliden. Det blir inga fler avsnitt av min lille favoritdeckare. Inte snygg, inte snäll, absolut inte trevlig. Dessutom har han nåt litet fel på foten. Den liksom droppar fram när han går. Mitt x hatade när jag satt kvar sent på kvällarna och stirrade hänförd på chiefinspector Morse. Det är säkert 12 år sedan avsnitten visades senast så jag har lyckligtvis glömt av dom flesta så det är nästan som att se det på nytt. Ljuvligt. I love u mr Morse.

Chiefinspector Morse
Morse igen
...och igen

Grodor ur munnen

Jobbet är igång igen. Vi har varit ute i butik och kollat läget. Vi sticker ofta ut och kollar upp verkligheten så vår reklam landar rätt. Snackar med butikspersonal om ditt och datt. I veckan tog vi en snabbsväng till färgfackhandeln. Karin, Christer och jag. Vi snodde runt lite i butiken och efter ett tag får damen i kassan koll på oss och börjar stega iväg åt vårt håll. Karin och jag såg på detta långa håll att hon hade en mycket blank, ny och fin peruk på huvudet. Inte Christer. När hon är framme vid oss frågar hon; -Kan jag hjälpa till med något? Och ni som känner Christer vet att det är inte speciellt ofta han skojar till det med personer han inte känner. Ja, säjer Christer vi skulle vilja ställa lite frågor. -Jaha okej säger damen. Liten konstpaus uppstår innan Christer på sitt lite skojiga sätt säjer, -Hur mår du? Karin och jag sjunker sakta genom golvet och tänker, va fasen ser han inte att hon har en superduperblank peruk på huvudet?! Hon har cancer. - Ja, säger damen lite förläget, det är väl rätt okej nu. Christer fortsätter helt oberörd att fråga om hur det har gått i butik och vad folk vill ha och damen säger att -Ja, jag har ju inte varit så mycket i butik det sista. Då fasar Karin och jag ut Christer och tar över frågestunden innan fler grodor hoppar ur hans mun. Men det är inte förrän vi sitter i bilen på väg till jobbet som jag och Karin påpekar att hon förmodligen inte mådde så prima. Va? säjer Christer. -Vaddå, hade hon peruk? Var hon sjuk? Det såg inte jag.
Häpp.

Kräftis

Huset är ordentligt invigt efter en sommar med nya, gamla och goda vänner och allt från fika till fest. Senaste festen var med innersta kretsen...
Roooolig kräftskiva med släkten. Kvällen slutade med bugg och snaps...

Madonna

Ja så har man då sett en av världens coolaste stilikoner. Madonna. Göteborg en fantastisk sommarkväll med molnfri himmel och medelhavsvärme. Förutsättningarna var på topp. Hela Götet vimlade av svettiga och glada människor. Alla uteserveringar var proppfulla och sommarens dryck nr ett, rosevinet flödade.
Vi strosade bort till Ullevi framåt 8, 5 glada tjejer varav en hade lyckats tappa bort 650:- redan första kvarten. Småländska. Trodde dom hade koll på pengar smålänningar! Hon tog med sig sin andra småländska kompis och gick tillbaka i samma fotspår hela vägen bort till bilen med blicken riktad mot backen. Inga pengar såklart. Däremot hittade dom lite vin som dom hade sparat i bagaget, i en kylbag, sa dom strålande när dom kom tillbaka efter 1 timme.
Nåväl, inne på Ullevis plan stod vi tappert och väntade. Länge. Kl 22 gick hon på scenen. Vi såg en liten prick långt bort. En liten blond brud med en kropp hård som flinta. Ett muskel- och energi knippe. Hon sjöng, dansade och slet och jag stod där och undrade vad det var som var fel. Konserten kom inte igång och inte berodde det på Madonna. Det berodde på mig och alla andra som stod där och klappade lite lamt. Vi hade inte gått dit för att vi har Madonna som vår största idol utan för att ha sett henne bara. Publiken var slö helt enkelt. Efter 1 1/2 timma var det över. Game over. Inget inrop. Tända lampor och en axelryckning. Så var det med det. Sen väntade bara en trixig hemfärd ut från Göteborg som tog nästan lika lång tid som konserten.
Nästa helg skulle jag väldigt gärna vilja åka på Way out west och kika på Anthony and The Jonsons tillsammans med Göteborgs Symfoniorkester. Krogarna i Göteborg måste gå på högvarv. 3:e helgen i rad med musikälskande och törstiga besökare.

Goda grannar #2

Grillkvällen är avklarad. Den blev lång. Och väldigt rolig. Jag tar tillbaka alla mina onda aningar. Kent och Inger kom med nyplockade hallon och 4 flaskor vin som alla hade sin historia. Dom har varit på Frankrikes "alla" vingårdar och åker varje år iväg med bilen och goda vänner på små intressanta vinresor. Så det blev en hel del vinsnack och nästa gång deras vinklubb har möte så ska jag hänga med. Vinklubben 3 kronor. God mat och gott vin.
Hittade dessutom en flaska Calvados som jag inte visste om att jag hade. Fick truga Inger en stund, hon var inte så förtjust i Calva sa hon, men den som fyllde på sitt glas alldeles själv efter en stund det var Inger.
Dagen efter kände jag mig så otroligt tråkig som hade skrivit mitt gnälliga inlägg. Tänkte att hoppas vid min gud att dom aldrig får reda på att jag har en blogg.

Goda grannar

Vi har nu bott i vårt nya hus i nästan exakt två månader. Allt funkar fint. Vi har vant oss vid alla ljud och vet hur både larm och diskmaskin funkar. Står fortfarande en och annan flyttlåda synlig men dom börjar bli platta och precis lika svårstuvade som dom var innan dom blev en funktionell låda. Man kan numera också komma in i garaget utan att skada sig på diverse saker. Om man nu får upp dörren. Vet inte varför det är så men de flesta garageportar bågnar till och slår sig och gör det antingen helt omöjligt att öppna eller stänga.
Alla grannar har tagit i hand och hälsat välkommen. Vet inte vad dom heter för just den informationen slank som vanligt rakt förbi mina öron. Alla grannar utom Kent. Kent har följt bygget och varit en trevlig prick som har bistått med murbruksvatten och goda råd. Kent förser oss med sallad, vinbär och små goda morötter. Kent är ofta i sin trädgård och klipper sniglar, gräs och buskar. Och så kommer han med goda råd som sagt. - Du skulle mullat lite innan du sådde gräsfröna. - Jag gjorde det, svarade jag men det hjälpte föga när himlen har öppnat sig, inte en gång utan 10 gånger under vår fantastiska sommar. -Jasså, du gjorde det men du skulle nog ha mullat lite även efter du sådde serru. - Ja, det gjorde jag ju inte, det var lite dumt. Så gräver jag vidare en stund innan nästa pratstund äger rum. - Jag ska trimma lite, säger Kent, ska jag ta lite på din sida också kanske? Jag har ju inte prioriterat upp strimman mellan våra hus så den lilla knotiga snutten har fått lite spridd gräsväxt som har frodats i regnet. - Nja, säger jag och känner att nu börjar tomtgränsen suddas ut lite väl mycket. Jag tar det nog med lien sen. Så går jag raka vägen till mitt förråd och slipar till min fina lie och drar av dom små stråna. Träffar en och annan sten också så gnistorna yr och små gnistor börjar också slå inombords. När Kent trimmat klart så kommer han ytterligare en vända för ett litet avrundningssnack. - Vi sa väl vid nåt tillfälle att vi skulle grilla eller? Jag och Inger kan imorrn så om vi tar med oss lite vin så kanske du kan fixa grillen? Min mun öppnar sig och säger: - Javisst det låter ju jättetrevligt. Vilken tid? - Ja, jag jobbar hemifrån imorrn så vi kan komma när som helst säger Kent. - Ja det gör ju inte jag så det kanske räcker att ni dyker upp vid 7. Sen kommer sista frågan när jag är på väg att gå in och stänga dörren om mig. - Varför har du satt dom där växterna så långt från tomtgränsen? - Ja, det är syrener, sa jag och dom ska växa upp och bli riktigt stora och väldigt täta...

Apoliva i Alex Shulmans tappning

Alex har skrivit väldigt träffande om Apoliva


http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen/2009/08/ah-polly-vad-gott

Jag är lite rädd...

... för Apoliva-tjejen. Trodde att jag var ensam om att vara det men se så dyker det upp en grupp på Facebook som heter: Vi som är rädda för tjejen i Apoliva-reklamen. Jag blev medlem direkt. Hon är riktigt spoky. Supermodellen Adina Fohlin står i ett iskallt grått rum där det regnar och blåser kastvindar, så står hon där och sjunger en gammal folkvisa i moll med svart blick. Jag ryser och inte är det av välbehag. Obs-värdet är säkert högt men om man säljer mer hudkräm vete 17...

Apoliva på Youtube