Tack tusen tack

Går i ett blommande växthus känns det som. Blommor överallt. Luktar gott. Varenda vas jag har får jobba. En fördel med att fylla år i den gråaste av alla månader, blommorna gör att man studsar till av ljuvlig färgprakt.
Tack alla ni om grattat mig. 50 år. Faktiskt glad över att ha fått fylla 50. Det trodde jag inte i våras.
Idag har jag bytt urinledare igen. Litet ingrepp men stort för mig. Blev inropad först i det överfulla väntrummet. Hade så ont för man får inte ta sina mediciner innan operation. Väl inne och ombytt till landstingets outfit så fick jag lov att ta min spruta och lägga mig i sängen och vänta på min tur. Man ligger som på rad. Först i ledet igen. Rullades in till operationssalen och sen kommer jag inte ihåg så väldigt mycket mer av dagen. På uppvak har jag ett litet diffust minne av läkaren som sa att du borde haft väldigt ont för det var mycket grus runt urinledaren. Sen knoppade jag in igen. Väcktes av en sköterska som undrade om jag ville ha lite fika. -Ja vad gott, tack sa jag. Sällan beskt kaffe och skogaholmslimpa smakar så gott som då.
Nu är det gjort för den här gången. Just nu mår jag inte så väldigt bra. Ont trots spruta. Det tar på den lilla kroppen att både fylla 50 och operera sig under samma vecka. Gott att ha sin syster här i kväll om något skulle gå snett...

Undanber mig

Länge länge sen jag skrev. Har inte orkat lägga tid på detta. Har dessutom inga roliga besked att skriva om. Jag blir ju inte bättre precis. Förra veckan var en vända på lasarettet igen. Sofie fick vara min stöttepelare den här gången, innan larm och allt gått fram. Ambulansen kom och in på E71. Såg dubbelt av allt och sluddrade som värsta fyllan efter att dom proppat mig full med febernedsättande och smärtlindring. När jag skulle förklara för min läkare Lena och Lena så stannade jag upp mitt i mitt försök av min sjukdomsbeskrivning och frågade -Jag sluddrar eller? Lena som aldrig skrattar utan är en oerhört allvarlig och seriös läkare brast ut i skratt och sa -Jaa a det gör du.
Nåväl in på torsdagen och ut på fredagen efter mycket tjat från min sida. Det hjälpte inte att dom hade lagt på en mullig, tjock och go madrass så min magra lilla kropp inte skulle få skavsår. Jag ville hem. Kom hem med ett överfullt kuvert och anvisningar hur och när jag skulle ta preparaten. Det blev lite vimsigt en stund i min halvdrogade hjärna men nu funkar det fint.

50-årsdagen rycker allt närmre och jag undanber mig här vänligt men mycket bestämt all eventuell uppvaktning. Jag kommer att fira med mina närmaste. Orkar inte med något annat firande tyvärr.

Ska försöka skriva lite oftare här på bloggen även om det inte är några positiva nyheter jag förmedlar.

//Tina