Pricken över i

Nu har kompisen Urban varit och fixat till så vi hittar hem i höstmörkret. Det lyser grönt ända bort till Kent. Men rätt coolt blev det!

Epilepsiaffär

MediaMarkt. Där har vi varit idag. Fick samma känsla som när jag kliver in på BR leksaksbutik. Lätt panikkänsla. Färg färg färg. Rött. Tusen människor och för en gångs skull säkert 80% män. Malin ville köpa platt-TV. Hon samlar på sig allt från äggskivare till 40 tums TV-apparater. Hon planerar sin flytt till egen lya.
–Var är TV-apparaterna Malin? frågade jag. –Kanske där borta, sa hon och pekade på en vägg stor som en fotbollsplan full med apparater och som synkront visade samma bild i rött och ett stänk av gult. Längst in i butken. Kö bort till den manligaste av manliga produkter. Platta stooora och svarta. LCD, plasma eller LED. Vi skavde oss fram mot den rörliga ytan och gick sakta gång efter gång och spanade priser. –Men mamma, det är inte speciellt billigt. –Nä, det var det faktiskt inte, sa jag samtidigt som en käck man vrålade ut i högtalarna att nu är ni i Borås billigaste butik...passa på. Det kändes som att man var med i nån amerikansk Truman show-film. Men så stod den där. 4444:- och 40 tum. –Ska du ha den Malin? Hon sträckte lite på halsen och kikade vänster -- höger precis som om hon kollade efter alternativ men sa samtidigt –Ja, den blir bra. Vi tog var sitt stadigt tag i den enorma lådan och började vår färd bort mot kassorna. Tog sin stund. Men nu är den på plats i hennes lilla rum och funkar gör den också. Hon kanske kommer att få lite lätt elektriskt hår då den är något överdimensionerad för den ytan men hon ska ju som sagt inte bo i det lilla rummet för evigt.

Moster Marianne

Jag har en gammal moster. Moster Marianne. Hon är singel och har så alltid varit. Lite speciell men jag tycker hon är tuff. Fixat allt ensam genom alla år. Sjunger i Äspereds kyrkokör och har jobbat som sjuksköterska innan hon gick i pension för typ 14 år sedan. När jag var mindre var det inte alltid lika populärt när Marianne dök upp. Antingen skulle man stå still på ett köksbord och prova små kjolar eller klänningar som hon hade sytt. Inget fel på kläderna men hon var så otroligt noggrann och mina små 6-årsben ville helt enkelt inte stå där blick stilla på köksbordet medans hon nålade upp och provade in. Andra gånger skulle man genomlida super8-filmer från hennes bussresor i Österrike..blommor...blommor...herregud vad blommor. Därför blev jag lite orolig över mig själv idag när jag var ute i min trädgård och fotade...ja blommor. Och dessutom kommer jag att lägga upp dom här på bloggen.

Peter Le Marc

Vi spelade TP på Malins 18-årsdagskräftskiva. Rosa fråga; Vad heter Peter Le Marc egentligen i efternamn. What? Heter han inte Le Marc? tänkte jag. Så klart inte. Han är ju artist och artister har ju -- ja just det -- artistnamn. Han heter Peter Lennart Mark Fransson, berättade Ulf som är en trogen fan av Peter. -Aha, sa jag. Så coolt. Hur skulle det bli om man högg bort sitt efternamn och fixade lite med sina mellannamn? Catarina Marie, vad kan det bli av det?
- Ha, det blir ju Tina Camarie, sa Ulf.

Inte fel. Lite italiano. Japp så har man ett artistnamn...

Grattis igen min lilla tös

Kl 06.30 satte vi oss i bilen och styrde mot Halmstad. Dubbellektion och uppkörning. Teorin avklarad i fredags så denna dag ville Malin klara av nästa etapp på väg mot friheten i att ha ett eget körkort. Hon var cool och inte det minsta pirrig. Jag spankulerade runt i den urbota tråkiga staden i 3 timmar. Såg laxar hoppa i Nissan, shoppade leggings och plommon och läste några kapitel i en bok på biblioteket. Sen plingade det till i mobilen och allt var klart. Grattis smulan. Just nu är hon ute och kör sin första runda tillsammans med bästa kompisen Elin. Tittade efter henne när hon lugnt rullade ut från gårdsplanen och kom svagt ihåg känslan att sitta helt ensam i bilen. Fick ta mor och fars bil in till mitt jobb i kassan på B&W. När jag hade slutat och var på hemväg mötte jag svågern Bertil i Gånghester. Utskickad av min mor att kolla så jag inte hade kört i diket. Det hade jag ju inte så klart. Inte då.

Halmstad, Nissans utlopp

Grattis min lilla flicka

Träd+tös

Lilla Johanna

Typiskt svenskt - What

Vi har en gammal vän vid namn Calle Jardevall som emigrerade till USA förra seklet. Han åkte över och började meka med SAAB-bilar och hittade dessutom en Lotta som han efter några turer fick till prästen. Hon var lite tveksam till en början då han inte riktigt uppförde sig som amerikanska grabbar. Bjuda på första daten t ex. Men hon föll väl till slut för hans charm och svenska trubbighet för nu har dom varit gifta i många år och har en Alexander som är 19. Sonen har nu bestämt sig för att börja plugga i Lund. Rötterna drar.
Calle och Alexander var hedersgäster på årets kräftskiva hos Marie och Frank. Partytältet hade totats ihop och stod färdigpyntat inför kvällen men....kvällssolen sken nere vid bryggan och den nybyggda flotten låg och guppade vid kanten. –Skit i tältet..vi sitter på flotten, sa någon. Febril aktivitet. Alla började bära och baxa ner bord, stolar och mat till den lille flotten. Alla utom Urban som äntligen hade fått tag på ett metspö MED flöte och lugnt stod kvar och stilla betraktade oss andra. Sen tyckte 8 av 9 att vi kunde låta flotten ligga kvar vid strandkanten men eftersom den 9:de har dålig hörsel och stort målfokus så slutade det med att grannens lilla lilla båtmotor satt fast på flotten inom loppet av en nanosekund, sen kastade vi loss och gav oss ut på Tolkens krusiga vatten. Vilken kväll! Vi sitter där glada och kaxiga med kräftor, snaps och pajer och sjunger och driver runt. – Det här är typiskt svenskt Alexander, sa Frank. Men jag kan säga att jag har aldrig förr suttit på en flotte med 8 andra stollar och ätit kräftor vid en fantastisk solnedgång i september i Sverige. Och varken Alexander eller jag kommer att få uppleva nåt lika "svenskt" igen.

Så kan det se ut

Malin har en väldigt liten garderob och väldigt mycket kläder.