James Bond 2

James Bond-festen blev lyckad. En modig 50-åring dök upp i Ursula Andres outfit eskorterad av smokingklädd sambo i en vacker gammal T-Ford. Sen blev party natten lång. Mina skyhöga skor fick vara med en stund sen skrek fotknölen till och det blev ett par lägre varianter. Men jag fick rätt snygga ben i dom den lilla stunden jag stod ut.

Ursula Andres

Två trötta Bond-brudar i månljus och på väg hem..

Kolonilotten

Mycket nära nu. Lilla lotten är klar för att ta emot gödsel, jord och skötare. Sen får väl odlandet vänta till våren dock.

Social kompetens

Kollegan Sofie har en son som heter Viktor. Viktor har jobbat extra i en spelbutik över sommaren och skaffat sig en stamkrets av kunder. Han har dessutom en social kompetens utöver det vanliga och bygger förtroende till både gammal och ung. Fixar med bongar åt gamla tanter som flörtar med den långe, snygge 19-åringen.
Förra veckan kom stammisen Gunnar 80 år in och Viktor berättade att hans vik strax gick ut. – Men vi har ju snackat om att åka till Åby, sa Gunnar. – Jamen, sa Viktor då gör vi det på torsdag. Hur får jag tag på dig för jag måste kolla med morsan om jag får låna bilen? Gunnar vände på en gammal bong och snirklade ner sina uppgifter... Viktor kikade på lappen och log. Med liten snirklig gammelmansstil stod det: Härskogens Boende..Gunnar.
Det gick några dagar sen dök nästa stammis upp. Lasslo. Lasslo hade hört av Gunnar att en resa till Åby var på gång och kom in och frågade om han kunde hänga på. – Inga problem, sa Viktor men jag tar med mig en kompis också. – Jasså, sa Lasslo. Hur många får man plats? Kan vi ta med några fler? – Nja, sa Viktor det är ingen stor bil.
Dagarna gick och Viktor ringde Härskogens äldreboende och kollade att allt var ok. Sen bar det av till Åby. Gubbarna berättade att dom var gamla alkoholister och bodde under hårda premisser på Härskogen boende. Alkotest varje morgon annars åkte dom ut på gatan, så ölen på Åby var bannlyst. Kul hade dom haft i alla fall. Och ev vinster hörde jag inget om.

James Bond

På lördag är jag bjuden på 50-årsfest med James Bond tema. Tänkte hälla i mig i en tight paljettklänning och försöka balansera mig fram på dessa underbart snygga skor. Rea rea. Annars hade jag aldrig köpt dom. Jag blir 184 cm lång och min hallux valgus kommer att skrika så det hörs. Ska ta med reservskor.

12 kubik

Dags för nästa träningspass. Grått singel som Dan Bertil har tippat på min gårdsplan. Syrran var är du?

Hjördis hjärta Åke

Var på kakbuffé med Gulli och Crister på min mors gamla föräldragård Sjötorp. Äspereds hembygdförening har tagit över kollen på det gamla såget som hörde till gården. Några gånger per år har dom lite olika happenings. I söndags var det kakbuffé. Crister älskar kakor och fick frossa fritt av ett dignande bord med 15 olika hembakta sockersöta godbitar. 
Jag åkte med för det var flera år sedan jag var och besökte mina rötter. Mor min bodde fint när hon växte upp med sin stora familj. En vacker gård med tillhörande såg vid sidan om Tolken. I det gamla såget finns klotter från 40-talet som bevisar att min mor och far hade lite kutter på g.

Lite klotter från 40-talet

Sjötorp

Det gamla såget som fortfarande fungerar

Kräftfiske i Dalsjön

Gulli ringde. Hon undrade om jag ville följa med ut och fiska kräftor i Dalsjön. Urban hade fixat burar och Gulli och Jocke hade köpt nåt äckligt agn på Wollmars. Små svarta illaluktande knortar. Först gjorde Urban ett tappert metförsök för vi var lite skeptiska till knortarna. Efter att ha tejpat ihop sitt gamla metspö, grävt upp lite fina maskar och fått på krok så gick vi neråt Dalsjön med skottkärra och burar. Ut med teleskopspöt och på med mask. – Fa-an, säger Urban. – Va? undrar vi. – Jag glömde flötet! Då är det inte lätt att se om det nappar. Vi fick helt enkelt förlita oss på knortarna. 17 burar fick vi i mellan alla andras. Vi var inte ensamma. Fullt med folk runt den lilla sjön. Och vilken kväll. Helt vindstilla, inga mygg. Vi tände brasa och satt och ljög en stund. Skôlen och Johanna kom snubblande i mörkret. Det grillades korv i väntan på vittjning. Framåt halv tolv började vi bli sugna på att kolla läget i burarna. Helt tomt! Vi beslöt att låta dom ligga över natten. Så i morse åkte vi ut och drog upp våra burar. Hmmm. Till skillnad från Urbans jobbarkompis som hade fått 2000 st så fick vi 1989 färre.... Det blir en väldigt liten kräftskiva....

Våra 11 små kräftor

Salt, en sockerbit, dillkronor. Sjuda i 10 min. Klart!

Project kolonilott

Svågern och jag                                 Foto: Mona

Herregud vilken tid min trädgårdshörna har tagit. Jag har skavt och slitit. Rensat kirskål till förbannelse. Grannen Kent, som har hoppat på kryckor hela sommaren, har skakat på sitt huvud och sagt till mig – Jag sa till Inger att det va värst va hon sliter jag måste hoppa över och titta vad hon gör.... Dom såg nämligen inte mig utan bara mina spadkast som flög ner i min skrôle. Tuva efter tuva. Tur att dom inte såg hur jag såg ut för svetten rann och bikinitoppen jag hade på mig åkte ibland på sned.
Så gick jag och lovade bort hörnan till min mor och far. Tyckte dom kunde behöva en liten kolonilott att peta med. Det har ju varit lite småjobbigt hemma hos dom två. Flytta -- inte flytta -- flytta -- inte flytta. Ja det blev till slut det sistnämnda. Då blir det nog bra med denna lilla lott att sköta om istället. Mor Hjördis har lite svårt med rörligheten. Eller egentligen inte. Hon har opererat sina höfter några gånger men envetet gympat varje kväll så nu har hon inga problem att vika sin korta överkropp över sina långa ben och nå marken med fingertopparna. Armarna är visserligen nästan lika långa som benen men ändå. I alla fall tänkte jag att det är nog bra att komma upp lite från backen med trädgårdslandet. Så efter rådslagning med svågern åkte jag och köpte murblock på Byggmax. Svågern lovade också i ett svagt ögonblick att hjälpa mig med putsen. Men efter ett antal frågor från mig om processen innan så hamnade han i min hörna också. Faktum är att nu är det bara putsen som saknas och lite hästaskit och jord sen e de klart!

Början till kolonilotten

Publikstöd och blivande kolonilottsägare              Foto Mona

Catarina

Här är kvinnan som jag 1962 blev döpt efter...


Katarina Widell

Tinas Tandborstövning

Här kommer ett tips till dig som tycker det är svårt att komma iväg på gym men som ändå vill ha lite fasta punkter på kroppen. Håll till godo!

Balansakt

Vi har kontor på Lilla Brogatan 17, högst upp i "Lindex"-huset. Vårt konferensrum har utsikt över en av Borås fulaste byggnader och det är p-huset Pallas (Åhlens). Ofta ofta, när vi sitter i ett av våra otaliga möten, så ser man unga idioter som sitter och dinglar med benen över kanten på detta 5 våningar höga hus. Ikväll kom en ensam kille upp på taket och hoppar upp och ställer sig på kanten...länge. Han vinglar och återvinner balansen ett antal gånger. Och jag bara ser framför mig hur illa det kan gå. Hur han singlar ner dessa 15 meter och blir en våt fläck på backen. Nu hoppade han ner på rätt sida... den här gången.
Jag ska mejla denna bild till hyresvärden Cernera och be att dom omgående får upp ett högt tätt stängsel innan någon faktiskt dundrar ner.

Johanna & Malin

Först kom Johanna...1990. Herregud 20 år sedan. Hon var inte så sugen på att komma ut den lilla. Tog sin tid. Tyckte nog om den väldigt lilla och trygga världen hon befann sig i. Men den 25 november kl 14.29 var hon född. Hon var så söt. Massa svart hår och långa raka fingrar och lite krokiga tår. Lik sin far. Så är det säger dom, att den förstfödda oftast blir lik pappan.
Det var en udda känsla att gå ut från BB med en ny liten person i famnen. Varje kväll somnade hon på bröstet, sen var det bara att kasa ner henne i sängen och så sov hon snällt hela natten.
Knappt två år senare föddes hennes syster. Tvärtemot Johanna valde Malin att titta ut 4 veckor för tidigt. 9 september 1992. Hon var en smula gulbruntonad då levern inte hade kommit igång riktigt. Såg lite sommarfräsch ut. Hon hade t o m solblekta slingor i sin kalufs. Även denna lilla flicka sov som en stock nätterna igenom.
Nu är dom nästan vuxna. Om några veckor fyller Malin myndig.
Det slog mig att deras båda särdrag fortfarande håller i sig. Johanna trivs hemma i vårt hus och är inte det minsta sugen på att ge sig ut i världen. Lillasyster Malin vill redan nu flytta hemifrån och gärna åka till Afrika och praktisera. Kan undra om det är så i andra familjer också?
I alla fall är dom det bästa jag har gjort i livet och jag älskar dom så in i hjärteroten.

Johanna Catarina och Malin Rebecka

Lite rörig efter ledigheten

Fina hus

Hämtar Malin titt som tätt på Ica Byttorp. Ganska fina hus och framförallt färgsättning på en del av husen såg jag helt plötsligt en kväll. Grafiskt snyggt om inte annat...