Sådan far sådan dotter

Min gamle far har kört bil i över 60 år. Han har lärt både mig och min syster att köra bil. Kanske inte kan säga att jag tycker att han har varit en briljant förare men han har kört ok. Tills han fick sin stroke och tappade synen i överkant av synfältet. Men detta hindrade inte pappa från att fortsätta köra. Inte bra. Skulle vilja säga att han egentligen faktiskt blev rätt livsfarlig i trafiken. Men det är känsligt det där med att ta lappen från en gammal gubbe. Han har kört korta sträckor och har flera gånger kommit hem med både långa vita sträck utmed sidan på bilen och bucklor i skärmar och luckor. Det märkliga är att det alltid är någon som har kört på honom och sedan smitit. Nu har syrran sagt ifrån på skarpen och sagt att han får lägga av med bilkörning. Nu kör han bara upp bilen från parkeringen till porten men även på den lilla korta sträckan har han lyckats få till en buckla på bakluckan.
Jag och syrran har himlat med ögonen och suckat ... men nu såg jag idag att jag inte är ett dugg bättre än min gamle far. Jag stod och tvättade min svarta ... gnidde och gned. Så när jag står dubbelvikt och gnisslar med svampen så tycker jag att ena varselljuset ser lite knepigt ut. Backar några steg och ser värsta bucklan. Ena varselljuset är helt intryckt och spoilern är sned. Jag har inte märkt ett smack. Har nån kört på mig och smitit? frågar jag min syster coh svåger som har kommit förbi och tiggt lite kaffe. - Det var i så fall en väldigt låg och liten bil säger svågern. Nä det är nog helt enkelt så att jag har ramlat in i min fars hjulspår ...

Minnen och nutid

Igår var vi på loppis i Dalsjöfors. Gärdhem närmare bestämt. Vida känt tydligen. Folk överallt. Och jättehärliga prylar. För 40 år sedan var det ett gammalt ålderdomshem. På Gärdhem bodde min gamla farmor sina sista år i livet. Kommer ihåg när vi åkte dit och hälsade på. Långa korridorer i nån hemsk blå färg. Farmor Hedvig satt i sin gungstol och gungade lite fram och tillbaka. Jag kommer ihåg att hon var stor och snäll. Hon hade fött 12 barn så kroppshyddan hade hon verkligen kämpat sig till. Det var mitt sista minne av farmor och Gärdhem och nu gick vi där och shoppade 40 år senare.
Sen blev det ett våffelbesök hos mor och far. Gott. Det tyckte även pappa Åke. Han äter som en mås. Glupskt. Tror knappt han hinner tugga. Vete sjutton vart han gör av allt han får i sig för han är en rätt smärt 82-åring. Innan vi skulle åka hem frågade dom om vi ville ha lite abborrar. Ahhhhhhwww, sa jag. Jaaaa. Som jag har längtat efter abborre! Små fina fiskar filéade av min far. Inte en tillstymmelse till ben och stekta i en liten svart stekpanna en söndagsmorgon. Min gom började vattnas. Jag tog emot ett litet fat med frysta små fiskar och såg fram mot söndagens middag. Stekt abborre med lingon och mos. Ja sen började Malin prata om nyttig mat och vi bestämde att det skulle bli abborre och rotfrukter istället.
Söndagsmiddagen blev inte god. Abborrarna var fyllda av tusen små vidriga ben och vi satt där och petade. Rotfrukterna var ok men saknaden av mos och skirat smör var stor.
Så kan det gå en vanlig helg när man kastas mellan minne och nutid...

Lite bilder från en tidig vårsöndag i mars