Konsten att skrämmas

Jag var 11 år. Stod och prickade tallstammar med en slangbella som min pappa hade täljt till av en y-formad grenklyka. Plockade småsten på vår garageuppfart och stoppade dom i byxfickan. Koncentration och så smack iväg med en liten sten på stammen. Plonk.
Bakom ryggen var garageporten. En traditionell gammal tvådelad port med två fönster lite högre upp och en rätt ordentlig glipa mellan dörrarna. Så när jag stod där och siktade så bankade det plötsligt till på rutan. Jag hoppade högt. Blev skiträdd. Jag anade att det var min mor som ville skrämmas, men jag visste inte. Jag bestämde mig för att inte bry mig utan fortsatte med mitt prickskytte. Plonk..plonk...plonk. Så bankade det till igen efter en bra stund. -Nä, mamma jag vet att det är du. Sluta! -Mamma, det är väl du? Inget svar. Jag bestämde mig för att gå fram och kika i glipan mellan dörrarna för jag nådde inte upp till fönstret. Smög mycket tveksamt fram och och kikade in. Rakt in i ett annat öga!!! Herregud vad rädd jag blev! Backade, skakade i hela kroppen och vrålade ett vansinnestjut rakt ut. Mammmmaaaaaaaaaaa!!
Och ut genom dörren for mycket riktigt min mor, fruktansvärt ångerfull när hon såg hur hon hade skrämt skiten ur sin lilla 11-åring. Hon fick slå till mig på kinden innan jag slutade vråla. Chocktillstånd. Sen sjönk jag ihop i en liten hög. Hård uppväxt.

Verktyg

Man blir lite avundsjuk

Följer en känd bloggtjej som heter Sandra Beijer. Hon bor i Stockholm, är ung, lite vintagecool och jobbar som copy på reklambyrån Garbergs. Jag börjar undra om hon är verklig. Kan det finnas tjejer som är så här rätt? Hon har coola vänner med stora svarta glasögon och slänglugg och en av dom heter Ludde och kallas för Vinden och är hennes läckra kille. Hon går ut och äter på sin stamkrog Tranan i Vasastan, har jättefräcka fester med teman som alla går in för. Hon röker rätt cigg och hon reser på 10-dagars semestrar till NewYork och då bor hon givetvis hos en kompis som har en urläcker högt belägen etagevåning någonstans på Manhattan med utsikt över hela jäkla stan.
På sommaren bor hon på en ö i skärgården och då är det så där jättefint väder så man blir varm i hela kroppen. Hennes vänner kommer och hälsar på och så lagar dom kronärtskocksmat.
Precis nu är hon i Marrakesch, Marocko på en fotokurs i 8 dagar, en liten födelsedagspresent som ramlade över henne. Ja, herregud hur blir man så rätt? Kan man skrapa på ytan och hitta en liten fet och finnig osäker tjej som lever på smslån från Låna?
Sandra Beijer

Hoods=otäckt

Igår var dottern Johanna på studiegruppsfest. Lovade vagt att hämta henne om det blev sent. Det är alltid lite trögt att hasa sig upp från goa varma sängen en torsdagnatt. Nu ringde hon redan 22.55 och berättade att hon var på väg mot bussen. Mmmm... kudden mot kinden, täcket över huvudet..blunda blunda zzzzzzz. Riiiiiiiiiiiiiiing. Ahw, what the heck. -Mamma, jag missade bussen. Den åkte framför näsan på mig. - Hmmm, ok jag kommer. På med kläder, ut i kall bil. Jag vill få det gjort snabbt, innan sängen kallnar. 180 till stan. Brämhults fartgupp slår mot spoilern. Åsbogatan ner mot busstorget. Hon står vid Interflora och väntar, ensam. Jag noterar att bortanför henne står en ensam kille med en stor hoodtröja och baggybrallor. Man ser inget av hans ansikte eller av hans kropp överhuvudtaget. Som en stor otäck manlig burka. Johanna går mot min bil och killen går iväg. Fasen, tänkte jag, vilken tur att jag hämtade henne. Jag frågade Johanna om hon noterade killen? -Ja, visst var han kuslig? Han gick fram och tillbaka och spanade.
Då är man glad att man orkar hasa sig iväg och hämta hem sin lilla tös.

Karaoke - när det verkligen är som bäst

T-mobile måste ha fixat ett av världens bästa event. Här ser man bara människor som ler, skrattar och sjunger.
Och man önskar verkligen att man varit där...

Trafalgar Square

En masse

Oprah hade säsongsstart och blev ordentligt överraskad när publiken visade sig vara rätt samstämmiga.
Det är rätt häftigt när många gör samma...
Downtown Chicago

Moland och French

Det låter som en fräck film. Moland och French. Men det är det inte. Det är på riktigt. Två norrmän som inte har riktigt rent mjöl i påsen. Dömda till döden i Kongo. Dom sägs ha skjutit en 6-barnsfar som också var deras chaufför. Måste kännas suspekt att sitta i en domstol där den fällande domen redan är förutbestämd. Dom sticker ut kan man säga. Långa, vita, ovårdade, skäggiga norrmän. Är ju faktiskt bara en tidsfråga innan man dör på ett eller annat sätt i ett land som Kongo med smutsigt mjöl i påsarna.
Kan bara säga att jag reagerade på nyheten p g a de ovanliga bilderna.

Dum idé

Vi ska ha kickoff på jobbet på fredag. Planeringen är under kontroll. Vi brukar alltid vilja skapa lite ångest hos alla före själva kickoffen. Förra kickoffen skulle alla presentera sig själva på ett kreativt sätt. Ångest. Men det blev skitkul. Nån gjorde en egen positioneringsförflyttning, en annan hade med sig prylar som knöt ihop olika händelser i hennes liv , en tredje berättade om en traumatisk upplevelse där han t o m fick stoppa tårarna under berättelsens gång. Den här gången är uppgiften att berätta något vi inte visste att xx är bra på utöver sin roll på jobbet. Och denna idiotiska idé har jag kommit på. Ångest. Jag vet inte vad jag ska berätta! Varför kom jag på det här? Husbygget har jag tjatat sönder, inget nytt under solen där. Att jag behärskar en spade med grus är ju inte heller så upphetsande. Vad kan jag mer? Jag är rätt bra på att titta på TV ... kan rätt många hundraser ... nä det här går ju inte, jag får sjukskriva mig.

Vin i näsan

Har varit på vinprovning. Grannen Kent bjöd ju med mig när vi hade grillkväll. Hustrun Inger skulle följt med också men hon var snuvig. Det var en trevlig tillställning. Vinexperten var en lång och tung skåning som pratade misstänkt likt Kajan i HippHipp. Jag är ju ingen van provare, däremot en ganska van vindrickare men det är en viss skillnad. Man stoppar ner näsan djupt i glaset och drar in frukter, ekfat, ventilgummin, bär och godis in i dom små borrarna. Jag känner på sin höjd lite vanilj. Lukta djupt, säger skåningen, och länge då känner ni även hur Vics Citron blommar upp. Jag drar in luften i näsan, flera gånger, inga halstabletter här inte. Smaken däremot har jag grepp på. Sött och syra och en hel del eftersmaker. Skåningen har även fixat smakförstärkande smårätter till. Det studsade till i munnen. Smaskigt. Oktober är nästa vända.

Det är Pördigt eller Pördey

Ohhh my god. Det här är ljuvligt. Malins kompis tipsade om den här helt nödvändiga språklektionen. Man kan egentligen inte klara sig utan denna viktiga utveckling av vårt svenska språk. Schnördey, pördey lite international. Scrolla ner så ni inte missar den första svenskalektionen!

Pördey

Snälla mamma vi vill ha fullkorn

Jag gillar mitt jobb. Jag gillar grafisk form. Ibland går det lite långt.
Vi äter havregrynsgröt på morgonen. Det är ju rätt nyttigt. Förutom att jag vräker på en del socker och söt sylt. Men grunden är ju nyttig. Efter ett reportage i TV där man lyfte fram blåbärets enorma inverkan på vår hjärna så ploppar jag även i dessa små hårda blå i gröten. Basen i vår gröt är Gyllenhammars gryn. Endast därför att förpackningen är så otroligt vacker. Döttrarna har påpekat att det finns ett ännu nyttigare gryn, ett fullkornsgryn. Men mamman säger -Ledsen brudar men den förpackningen var inget vidare, en gammal tråkig påse! Vi kör vidare på Gyllenhammar. -Men, mamma...-Nopp, då får dom allt göra nåt åt förpackningen först. Så får det bli.

Tji mitt namn

Kul översättning från originalet..Tar en stund innan den kommer igång.
Öris Ågren

Originalet finns här ...

TingTings

Under my feets

Brukar böja mig lätt framåt och ta ett snapshot på mina fötter när jag ibland är ute i världen och reser.

Jag lyfter

Jag står på gräsmattan vid vårt gula hus i Äspered. Tittar upp på skatorna som flyger mot knallblå himmel. Blundar och koncentrerar mig. Lyfter armarna lite från kroppen och börjar sakta röra dom upp och ner...upp och ner. Jag tar i, ungefär som när man rör sig i vatten. Och så börjar jag lätta från marken. Kraftiga armrörelser, jag lyfter högre och högre upp. Mot himlen. Inte rädd, men osäker. Tar ett litet tag innan jag får ordning på mina armar. Glidflyger. En magnifik känsla. Jag tittar ner på kyrktornet och cirklar runt det några varv innan jag vågar mig på en längre färd. Flyger mot gräset på hygget som ser så mjukt ut. Dyker sakta ner mot det, drar upp tröjan och låter det mjuka gräset nudda magen. Kittlande känsla. Flyger hemåt och landar mjukt på marken. Nöjd vaknar jag i sängen. Blundar igen och kommer ihåg precis hur häftigt det var att flyga.

Larvig maskerad

Tidigt 80-tal. Vi var ett ordentligt gäng som skulle på maskerad i Röda Korsets gamla lokal som sedemera också inhyste en välkänd reklambyrå. Förfest i Dalsjöfors. Sen tog vi bussen in till stan. Vi satt på en lång rad för vi var utklädda till en jättelång knallgrön larv där alla våra 20 armar stack ut som ben. Detta var endast vår färdkostym och i denna försökte vi ta oss från stationen upp till festlokalen. Inte lätt när endast den som gick först såg var vägen var. Vi snirklade oss upp hysteriskt skrattande samtidigt som vi gick in i vartenda hinder som kom i vår väg. Under larvkostymen hade jag klätt ut mig till Tarzans kvinna Jane. Sytt en tigerklänning med endast ett axelband, kortkort med taggig kant. Runt midjan hade jag riktiga bananer fastknutna i en läderrem. Dessutom ett partyhumör som verkligen var på topp. Vi hade så kul. Vi dansade och hoppade. Bananerna flög. Efter en stund pickade min kompis Marika mig på axeln och pekade på min klänning. Jag tittade ner och ja när man bara har ett axelband, ingen behå och dansar med armarna rakt upp i luften så händer saker. Ena bröstet hade hittat vägen över klänningskanten och dansade fridans. Små röda rosor blossade till på mina kinder under en bråkdel av en sekund sen tryckte jag ner bröstet på plats, drog åt axelbandet ett snäpp och ooooooaaaade mig genom natten...

Jc - lägg ner

Vad händer med JC? Jag blir ledsen när jag går in i Borås-butiken och ser två ensamma butiksanställda som står och slösnackar lite. Sen råkade jag se deras sajt. Vem har fått hjärnsläpp?
JC
Blodg? Bara för att det låter lite knas, som dom skriver!?!?!

Nä det här får man nog fadgebooka om tror jag.
Så går det när man flyttar från Borås...

Korvar och möss

Lilladottern ska till Falun på festival i helgen. Jag sa -Nu sköter du dig smulan. Inga dumheter. -Nä, ingen fara mamma, jag ska ju bara upp och och träffa lite Falukorvar!
Vi skrattade gott men lite ont i magen fick jag. Tittade ut mot kvällningen och såg att fladdermössen dök mot vårt vita hus. Sa till Malin att om man kastar upp en vit trasa i luften så dyker dom efter den. Hon ilade iväg efter en gammal vit handduk och gick ut på trädäcket och började hysta upp handduken i luften.. en gång .. två gånger.. och så tog hon i lite mer och tredje gången flög den högt och snett och landade givetvis på taket. Så nu ligger den där och väntar på sina fladdriga möss för vi har ingen stege som når upp.

Vilse

Vi bodde på landet jag och mina barns far. Köpte ett litet hus på Nabben vid Tolken. Långt ut i granskogen. Närmsta by var Äspered och dit var det en halvmil. Vi skaffade oss en hund ganska direkt, en Siberian Husky som såg ut som en liten rävunge när hon var valp. Sen kom barnen i snabb takt. Jag trivdes ganska bra i granskogen. Utom när åskan mullrade in och stormar röck i granarna. Det stormade hårt vid nåt tillfälle så stora delar av skogen fick göras till kalhygge. Skogarna där jag och hunden Birka hade gått många och långa promenader. Vi brukade gå en speciell runda så man kom ut lite längre ner på vår väg.
Minns en speciell gång direkt efter att skogen blev ett hygge. Vi skulle på kalas till mor å far i Dalsjöfors och jag sa till Thomas att jag tar Birka och går rundan så kan ni hämta upp mig på vägen. Jag trampade i väg i snögloppet upp på vår sedan länge välkända runda. Släppte lös hunden och vek in i skogen. Men efter ett tag var jag helt vilse. Skogen som jag kände så väl var helt förändrad, alla kända riktmärken var borta och helt plötsligt var jag totalt lost. Jag försökte ta mig tillbaka i mina egna fotspår men snön smälte undan. Kände hur paniken kröp inpå. Kollade molnen för att se vartåt dom gick men blev bara yr. Lyssnade efter ljud men allt jag hörde var suset från granarna. Ropade in min vilda hund som nog hörde att matte började bli rädd. Sa åt henne att NU GÅR VI HEM. Hon satte nosen i backen och jag valde att lita på henne. Hon tog oss ut till vägen precis lagom till att Thomas och barnen kom åkande i vår gamla Volvo. Jag hoppade lycklig in i min trygga värld. Smock sa det, hela bilen immade igen till en mjölkvit dimma av min stressade kropp. Thomas vände sig om samtidigt som han gnuggade på rutan och sa -Vad hände? Vad har du gjort? -Jag har vart vilse, sa jag. -Oj, sa Thomas hann du det på 20 minuter. Sen åkte vi ner till Dalsjöfors och åt kotletter med sås, mjölig potatis och gelé.

Klia på ryggen

Vi har en liten egenhet i vår familj. Vi tycker det är så skönt när man får chansen att bli kliad på ryggen. Jag brukar muta Malin. Hon får 20 kr gången sen gäller det att få henne att inte tröttna. Det kan ibland bli lite köpslående med summan och dessvärre glömmer jag oftast att betala henne men jag brukar lova att hon ska få betalt när jag har kontanter ute. Inte ofta tyvärr. Eller så kan jag klia tillbaka för att beta av skulden.
Just nu har hon killat mig i 10 min och jag hör små tjostanden...hon börjar tröttna. Hur kan jag få henne att fortsätta? Jo, hon kan få låna min nya stora svarta collegetröja imorgon....
Det gick hon med på. 10 min till. Njuta, njuta... :)