Mina gamla mostrar

Har växt upp i en halvmusikalisk och lite halvkristen familj. När jag säger halv så menar jag att det är på min mors halva som både det musikaliska och det kyrkliga märks. Pappas halva är lite mer jordnära. Mor Hjördis spelar piano hellre än bra. Endast på gehör och alltid med samma komp på alla låtar. Hemma spelades ofta låtar av Arthur Ericsson, Jan Sparring, Mia Marianne & Per Filip eller Pelle Karlsson...Ovan där, Pärleporten, Han är min sång och min glädje och många fler gamla kristna slagdängor. Lite trött blev man på kompet och låtarna. Då var det lite lyx när en av alla mina mostrar satte sig vid pianot på nån julafton eller nåt kalas och spelade på riktigt. Då fick man önska sig en låt och sen satt alla tanter och sjöng. Gubbarna satt i soffan och spelade poker men tyckte nog också att det var lite trevligt med stämsången. Moster Mona kunde spela piano och joddla. Det var väldigt kul minns jag.
Häromdagen var jag bjuden till moster Marianne på lite eftermiddagskaffe. Även moster Mona och mor Hjördis var där. Då satte sig Mona igen vid pianot och började spela.
Jag och Johanna satt och log. Det är nåt visst med gamla tantröster. Dom sjunger i en väldans hög tonart och lite darrigt på nåt vis.

Aborremåltid andra försöket

Andra gången gillt. Fick ju "fileade" frysta abborrar av min mor och far för ett tag sedan. Filé för mig är helt benfritt. Det var inte mycket kött mellan alla ben på dom små firrarna. Suck. Jag hade verkligen längtat.
Igårkväll ringde Brittis från sin brygga vid Tolken och frågade om jag ville ha nyfångade abborrar. Oaaahhh, jaa. Tack. Gärna. Idag stod en påse på trappen med 8 små fina ofileade fiskar när jag kom hem . Inte många gånger jag har försökt mig på att filea fisk. Men någonstans i huvudet satt pappa Åkes instruktioner. Skär utmed ryggfenorna, ta bort skinnet och skär sist en skåra så fisken ser ut som två byxor. Inga problems fast fiskarna var rätt små. Men ack så goda. Icke ett enda ben i dagens lunch som bestod av mjöldoppade abborrar stekta i smör, potatismos, lingonsylt, egenodlad sallad och knäckebröd. Fina fisken!

Lite mjöl med vitpeppar och salt

Fräs i lite smör på medelhög värme

Avnjut tillsammans med potatismos, lingon, sallad och knäckebröd

Kånken

Denna lilla klassiska ryggsäck kan bäras på både gammal och ung rygg. Lika söt på alla...

Liten tant ca 80 år på Hötorget i Borås

Liten Johanna ca 20 år på Österlånggatan i Borås

Under my Feets - Vallda

Mina ovänner

Denna dagliga kamp mot mina tomtdjur. Tror dock inte att dom är av mördartypen. Det är däremot jag. Jag matar dom med gift och kollar också så att dom äter duktigt och inte missar dessa små små blå marshmallows. Dom verkar gilla giftet. Ser hur dom liksom sjunker ihop efter några korn. Grannen Kent har också gått över till gift. Han skickade ut fru Inger på kvällarna med sax och påse eftersom han själv hoppar runt på kryckor p g a hälsenebrott. Dom har tagit över 2000 sniglar den här säsongen! Uuäähh. Men nu ska dom döööö...

Ibland hamnar kornen både på och under..

Besök hos Sofie

Efter en myspys-dag i Göteborg åkte vi vägen om Sofie och kollade så att hon hade det bra. Hon var brun och fin och bjöd på gott kaffe med dopp.

På Da Matteo och åt god sallad med bulgur, parmesan, honungsöverdragna nötter, soltorkade tomater och kapris

Sofies superfina och underhållsfria hus

Ny gitarr

Malin har fått lön. Mycket pengar. Hon jobbar nästan varje dag hela sommaren och idag kom lönen. Vi åkte till Musiklagret och skulle kolla in ny gitarr. Underbar butik. Dom hade sommartid och öppnade inte förrän kl 13. Utanför stod långhåriga, svartklädda killar och stampade och väntade på att dom skulle öppna. När butikskillen till slut dök upp 10 över 1 så var vi en rätt rejäl klump som ville in. – Oj en hel buss, sa han och log.
In till gitarrerna. Så många ursnygga. Malin visste vad hon ville ha och fick sätta sig i ett litet rum, fullt med förstärkare och högtalare, och testa lite olika grejer. Lönen skulle lätt gå att bränna på ett bräde. Nu blir det förmodligen både ny förstärkare och ny gitarr...

Under my Feets - Ackumulatortanken Borås

Vacker Fjärilskrasse

Kolonilott

Håller för fullt på att färdigställa Hjördis och Åkes nya kolonilott. Har lovat dom en snutt av min trädgård som dom kan påta runt i och odla vad dom vill. Det ska muras upp en trekantig del så själva trädgårdslandet kommer en bit upp från backen och dom otäcka, äckliga, sytliga och slemmigt bruna sniglar som jag matar med gift varje kväll. Snart är dom borta. Grannarna för också en intensiv kamp och har nu gått över till giftig mat istället för klippmetoden.

Simrishamn

Slutscenen

Morbror Olle är död. En mycket härlig släkting som alltid var go och glad. Vi var på begravning idag min syster, min gamla moster Marianne och så jag. Mor och far var på bussresa och kunde inte vara med.
Det enda roliga med begravningar är att jag får träffa mina kusiner och andra släktingar. Flera av dom har jag inte sett sen dom var pyttesmå. Märklig upplevelse. Alla är vuxna och har egna liv. – Och du måste vara Catarina, sa kusinen Hans-Olof till min syster. Virrigt.
Efter ett antal begravningar kom jag för en gångs skull ihåg att ta med mig lite pappersnäsdukar. Jag brukar alltid få ta till översidan på handen och dra några vändor under både ögon och snorande näsa. Man blir ju alltid så berörd när man sitter i kyrkan och folk runt om börjar snyfta när kantorn spelar "Där rosor aldrig dör" i loop. Så blev det inte idag. Vilken präst! Han läste stolpvis innantill att ..hmm...Per-Olof Persson hade levt ett långt liv. (90 år)...han.. träffade sin fru Gullborg 1943...dom gifte sig 1945..han var från Sjötorp i Borås...och flyttade till Göteborg.. jobbade med trä och var militär på LV4..svamlade på en stund sen ändrade han sig till – nä han jobbade på LV6 var det visst.
Då tänkte jag att men snälla nån.. här har en underbar människa levt ett långt och till stor del lyckligt liv och så är det hans sista framträdande innan han lämnar oss andra och då ska man baske mig få ett värdigt farväl. Inte nån halvblind präst som inte har läst på sin läxa. Det var det mest ledsamma med den här begravningen.
Sen står man där på kyrkbacken och småpratar en stund och förundras över hur gamla alla har blivit. –Vi måste höras. Javisst. Nummer byts och så vet man att vi ses förmodligen inte förrän vid nästa kyrkbesök..

Varberg

En väldigt lat och skön dag på stranden. Precis vad min värkande kropp behövde.

Tio i Två

Då har vi skavt lite på gamla R40 igen. Jag och Malin. Går bättre och bättre. Snart dax för 2 veckor i Halmstad och intensivkörning. :)

Stilstudie Dopp Mona

Nostalgiresan

Då har vi varit ute på vår årligt återkommande utflykt med våra gamla päron. I år blev det till att återse Smarholmen i Vallda. Där har man tagit ett och annat dopp samt även varit nära att drunkna. Jag var knappt simkunnig och kom under ytan på nåt klurigt sätt. Tången virvlade runt mina ögon och jag sprattlade vilt. Såg genom vattnet hur min mor kom i en väldans fart och hur hon halkade på den såphala bryggan och for ner i vattnet vid sidan om mig. Hon fick på nåt mirakulöst sätt upp både mig och sig själv till ytan. Hon var gul och blå på hela sidan resten av sommaren.
Nu blev det ett lite lugnare dopp. Vi var väl ungefär 50% som valde att inte doppa oss alls.
Jag undrar vad min gamla mor tänkte när hon stod där och plaskade i vattnet och tittade ut över havet. Hon tystnade och stod där en bra stund med fötterna i det salta ljumma vattnet...

Grillkväll

Liten spontan och mysig grillkväll med familjen. Väldigt god mat. Pappa Åke åt upp och skrapade tallriken så det gnisslade. iiiih. Men maten behöver inte vara på toppnivå för att han ska skrapa rent. Väldigt god aptit har han lilla pappa. Han tyckte mor Hjördis skulle ta vin till maten så han fick köra bilen hem. För han ser inte dåligt. Bara ibland. Dessutom har han väldigt dålig känsel i högerbenet men det är också bara ibland. Att det är svullet och stelt har inte med känseln att göra... Men, nej han fick inte köra. Bara sitta vid sidan om Hjördis som har full sjå med att hålla koll på både honom och vägen. Han rycker gärna i handbroms och växlar när mamma kör.
Men kvällen var fin och duvorna kuttrade i buskarna. Krrrrokrookrroo.. Åke översatte deras läte till; Jag vill dööö nuu...jag vill dööö nuu. Han är rolig den gamle gubben mellan varven.

Inbrott?

Sommar och otroligt varmt och gott. Direkt när jag går upp så öppnar jag upp varenda dörr jag har. Skapa lite tvärdrag. Frukost sen ut. Håller ju på i min trädgård. Spenderar 4-siffriga summor på plantor och jord. Är och petar i vartenda hörn i trädgården. Ingen direkt plan eller ordning. Idag stack jag till Brändmarks och köpte en klängros som ska få en solig plats på min ena gavel. Sitter på huk i söderläge och krafsar i makadamen med handsklädda händer. Hopplöst. Fokuserad. Svettades en del och skulle in och dricka vatten. Då såg jag helt plötsligt jordiga fotspår inne! Nä men vad i helvete.. nån har varit inne och spanat under tiden som jag låg och krafsade småsten. Spåren kom från altanen och ledde rakt in till min dator där två kameror och en iPhone låg fullt synliga. Jag blev störd och sprang runt och kollade i tvättstuga och sovrum och andra upptänkliga gömställen. Ingen. Gömde väska och datorer och nycklar, stängde dörrar och låste lite här och där. Följde spåren ut på altanen och insåg att dom var mina egna. Jag virrade ut i morse och tog kort på huset och klampade sen rakt in till datorn och laddade upp bilderna. Sen iväg till nästa projekt, rosor, och glömde bort min tur ut till bästa fotoplatsen i jordhögen. Nu får jag försöka komma ihåg var jag har gömt nycklar och allt.. Tänk om jag hittat en inkräktare! Öga mot öga, jag i bikini och tomhänt. Vad skulle jag gjort? Skällt ut honom och hött med fingret? Tänkte inte på det.