Larvig maskerad

Tidigt 80-tal. Vi var ett ordentligt gäng som skulle på maskerad i Röda Korsets gamla lokal som sedemera också inhyste en välkänd reklambyrå. Förfest i Dalsjöfors. Sen tog vi bussen in till stan. Vi satt på en lång rad för vi var utklädda till en jättelång knallgrön larv där alla våra 20 armar stack ut som ben. Detta var endast vår färdkostym och i denna försökte vi ta oss från stationen upp till festlokalen. Inte lätt när endast den som gick först såg var vägen var. Vi snirklade oss upp hysteriskt skrattande samtidigt som vi gick in i vartenda hinder som kom i vår väg. Under larvkostymen hade jag klätt ut mig till Tarzans kvinna Jane. Sytt en tigerklänning med endast ett axelband, kortkort med taggig kant. Runt midjan hade jag riktiga bananer fastknutna i en läderrem. Dessutom ett partyhumör som verkligen var på topp. Vi hade så kul. Vi dansade och hoppade. Bananerna flög. Efter en stund pickade min kompis Marika mig på axeln och pekade på min klänning. Jag tittade ner och ja när man bara har ett axelband, ingen behå och dansar med armarna rakt upp i luften så händer saker. Ena bröstet hade hittat vägen över klänningskanten och dansade fridans. Små röda rosor blossade till på mina kinder under en bråkdel av en sekund sen tryckte jag ner bröstet på plats, drog åt axelbandet ett snäpp och ooooooaaaade mig genom natten...