Härliga stjärnor

Åhh vilket trevligt program Stjärnorna på Slottet är. Lite udda personer och sköna klipp från deras spännande liv. Inga inövade repliker eller pålagda skratt. Janne Carlsson, Christina Schollin, Jonas Gardell (som tar alldeles för stor plats dessvärre), Staffan Scheja och min gamla idol Kjerstin Dellert. Men i senaste avsnittet hade Kjerstin fått på sig en mörk peruk och förvandlades genast till Mona Salin!! Damen måste vara över 80 och lite lätt glad i alkohol. Men det tror jag att lite äldre damer är överlag. Det är kul.
Sen flashar man över till Körslaget, där är allt som det ska vara i dagens programformat. Städer som tävlar, lite amatörer mixat med halvbra artister, publik som gapar och så den klassiska telefonröstningen för att få det hela att gå ihop. Detta med en programledare som behöver akut hjälp med stylingen. Vem har hängt på henne dessa hopplösa klänningar? Så sitter man där och hoppas att Borås inte ska göra bort sig. Det gör dom ju inte, men vad är det med den där taskiga självkänslan jag har över min stad? Magnus Carlsson gick runt i Borås och försökte få folk att sjunga. Gick ju inget vidare. Alla bara fnittrade och sa; nä jag kan inte sjunga...fniss fniss. Vi är kanske såna lite allihop.. vi kan väl ingenting i Borås, kul att vi ska vara med i TV men vi kan väl inte eller...
Vi får väl se hur det går om jag nu orkar med programformatet...

Den finaste av klappar

Vi har en ny medlem i släkten. En söt svarthårig liten 20-åring med tag i nyporna. Bestämd men snäll. Och hon har en pojkvän, tillika min systerson, som dyrkar marken hon går på. Dom är lite likadana. Svart hår, snus och tatoos. Har varit lite skralt med julklappar de senaste åren då vi inte har några små barn i släkten. I år var det annorlunda. Är man kär så bränner man pengar. Ita och Johan stod för årets kommers. Brodern Karl delade ut klappar och hela släkten höll andan när Ita öppnade den finaste klappen från Johan. Hon drog efter andan, ögonen fylldes av tårar och hon sa att du är galen, detta är inte sant, jag tror jag drömmer. Sen lade hon ner klappen, som var ett typ av kort och såg så där lessenlycklig ut som man bara kan göra när man är uppslukad av någon annan. Hela släkten höll på att spricka av nyfikenhet. Thailandsresa? London? Vad hade hon fått? Hon räckte över kortet och vi läste; Hårförlängning på Kalufsen. Så helt underbart att se en 20 årig tjej som blev så oerhört glad för en klapp som en annan inte ens har med på sin topp 100 lista. Då är julen fiiiiiin.

Jag vill ha muskler

Man är en bit över 40. Eller rättare sagt en smula nära 50. 46. Är jag. Faktiskt. Oh det är svårt att förstå. Inte för andra kanske men för mig. Hjärnan är inte i 40-årsåldern. Ibland inte ens i 30-årsåldern. Sen är det då kroppen. Någon sa, jag tror att det var Uffe (Lundell för er som inte är så insatta), att man tappar häcken när man fyller 50. Den bara försvinner. Och blir platt. Den går inte att bygga upp igen. Inte ens om man tränar gym 5 dagar i veckan eller knatar stavgång i uppförsbacke och motvind. Detta vill jag inte tro på. Inte för att min bakre del är så fantastisk men jag vill inte att den ska försvinna. Om inte annat så är den go att sitta på. Nu är det ju så att Uffe är man och jag kvinna. Olika förutsättningar probably. Jag skulle snarare tro att det är så att systemet är upplagt att vi tar från mannen och ger till kvinnan. I vilket fall så har jag bestämt mig för att koncentrera min träning på mina armar. Dom ska bli starka och utan gäddhäng. Som Madonnas. Lite lagom muskelgrupp att koncentrera sig på under julhelgen. Ska ta före och efter bilder och visa hur det gick...

Små äckliga lappar

Jag tycker om frukt. Fina gröna äpplen eller hårda små päron. Frukter som man äter med skalet på. Så går man då till City Brämhult. Plockar på sig självscannerapparaten, som dom lite lömskt har flyttat runt några gånger, och som jag tror äntligen har hittat sin permanenta plats precis vid ingången. Sen tråcklar man sig in genom en liten labyrint av rostfritt. En nyuppsatt grind som egentligen inte får plats men som ska hindra små Brämhultsbastarder med moppe från att köra rakt in i butiken!! Herregud. I alla fall så kommer man ganska snart fram till frukten. Ingen munter syn. Positivt att man inte har satt upp förskönande gulorange lampor utan här får man se frukten i sin rätta dager. Så ska man börja plocka. Och då ser jag bara alla dessa små äckliga klisterlappar som sitter på varenda litet äpple. Klisterlappar som man inte vet vad dom döljer under sin kletiga hinna. Försöker få bort lapparna redan i butiken. Ryser. Ibland lämnar den lite klet kvar och då tar jag nästa frukt. Fula, äckliga kletklisterlappar.
Har t o m tvingat vår lilla Jessica på jobbet att peta bort alla lappar innan hon lägger upp fruktfatet. Skäms lite över detta men så får det vara. Alla har vi våra hangups.
Får ta och handla frukt på torget framöver...

Skynda dig Telia

Mina gamla päron har flyttat till nytt. Hjördis, 81, har ärvt en pytteliten mobil av sina barnbarn. Små små knappar som hon hittills inte har behövt använda för den lilla mobilen har hon bara haft till att svara i om den skulle råka ringa någon enstaka gång. I alla fall så har Telia glömt av att man behöver en fast telefon så i den nya lyan finns inget jack föränn i januari. Tills dess måste Hjördis använda mobil. Roliga samtal kan utspela sig. Hej mamma, det är jag. - Hallå, det hörs så dåligt. Nä nu hör jag dig riktigt bra. Tyst Åke jag hör inte vad hon säger! Oj tänker jag, nu hör nog även grannarna.
Mobilen har min mor haft rätt länge, då det fanns abonnemang där man fick påfyllt ett visst antal poäng som man kan ringa för. Kollade hennes pott och ja man kan ju lugnt säga att hon nog har livslång möjlighet att ringa gratis, 6386:- finns sparat.
Jag sa: vi kan ju köpa en liten hörsnäcka som du kan ha om du hör dåligt för det brukar höras lite bättre med en sån. - Nä jag hör inte dåligt, jag behöver ingen hörsnäcka! - Jag menade till mobilen mamma. - Jag tar den som jag har till min radio, det blir säkert bra svarade hon.
Det blir det säkert...

Varje julfest är sig inte lik

Då har man varit på årlig julfest igen. Måste vara min 26:e i ordningen. Väldigt lyckad fest ordnad av en festkommitté som kan det där med julfest. Noterade under kvällen att alla andra blir bara roligare och galnare. Jag går åt andra hållet och känner mig lite stel å blyg. Vad hände med mig! Jag är ju egentligen en partyprinsessa men helt plötsligt ser jag mig sitta i soffan och kolla på alla som studsar runt och buggar, dansar och släpper loss. Kollegan sa till mig att folk som sitter i soffan och diggar med huvet är torrisar. Då rörde jag även kroppen i rytm fram och tillbaka. Röjde loss. Måste skärpa till mig eller rättare sagt oskärpa till mig. Bli lite suddig och oförväntad. En ny kollega som har gett ett diskret och försynt intryck på jobbet lyfte taket i form av en helt överraskande finsk tomte med uppdrag att fräscha upp våra sura andedräkter m h a Listerin. Lysande!
Dessutom blev man utsedd till Årets Argbigga, visserligen fanns det andra som också fick mindre smickrande utmärkelser men allt sammantaget känns det som att man behöver jobba lite på sin personlighet. Nyårslöftet är spikat..

Lurigt det där med ålder

Har varit och plåtat i några dagar med en kund. Blir lite stunder över när man väntar på make å hår som ska fixas. Man sitter och snackar lite..om allt möjligt. Ålder bland annat. Kunden berättade att han är född 1958 och att han fyllde 50 i mars FÖRRA året! Men är det inte 2008 nu sa jag? Jo, sa kunden. Men då fyllde du väl 50 i år, sa jag? Nej, det var förra året, sa han. Hmmm, hur gick det till? Det började snurra i mitt huvud, man ville ju inte vara påstålig för han är ju trots allt kund, tänkte jag. Eller har jag räknat fel själv? Jag kanske i själva verket är ett år äldre än vad jag har trott. Jo, sa kunden, vi hade ju millennieskiftet och då var det ju 00 så då blir det ett år extra. Okej, tänkte jag det är bäst att jag berättar för min syster, som är född -57 att hon i själva verket är 52. Att hon fyllde 50 redan 2006! Vi firade henne ett år för sent! Men jag tänkte att, nej jag låter kunden tänka över det här lite och återkomma. Det gjorde han. Han hade kollat upp med sin fru och det är uppenbarligen en kvinna man kan lita på för enligt henne så är världsordningen återställd och alla vi vann tillbaka ett år av våra liv.

En blogg! Oj vad ska jag skriva

Hela dagen har jag tyckt en massa saker. Tyckt tvärtemot. Men haft rätt hela tiden! Nu kan jag skriva vad jag vill. Men då blev det svårt hmmmm.... Vad är det jag tycker och har så mycket åsikter om egentligen. Ja exempelvis att vi aldrig kommer att komma åt att alla laddar ner musik och allt möjligt och att upphovsmakarna inte får ett vitten. Vad hjälper det med lagar? Alla under 18 tar för givet att allt är gratis på webben. En oändlig debatt som kan hålla på tills vi inte längre vet vad debatten handlade om. Inte för att jag är för att man snor gratis av hårt arbetande kreativa människor utan för att jag tror att det är ett olösligt probelm om vi inte stänger ner internet. Skulle vara kul att testa en dag och se vad som händer om internet var avstängt.

Jaha sen har vi då problemen Volvo och Saab. Vad ska vi göra åt dessa tunga svenska företag som helt plötsligt "bara" är varumärken som har tappat sitt fokus och ursprung? Men den debatten kan vi fortsätta med en annan gång för nu ska jag strax bänka mig framför favortiprogrammet Efterlyst...
Hej hopp...Tina