Planering? Not.

Konstig känsla att inte kunna planera in olika saker. Som resor t ex. Vet ju inte hur jag mår om en månad. Vill väldigt gärna åka till Palma och njuta av vårsolen i april. Får lära mig att fånga dagen och vara mer ad hook.
Igår var en sån dag. Gulli, Johanna, Malin och jag åkte till Alingsås och shoppade loss. Släppte av Johanna på jobbet 4 min innan hon började och drog vidare rakt ut i skogen till Ljung. Där ligger en fantastisk liten inredningsbutik som fick oss att öppna plånboken igen. Jag hade visserligen glömt hela min förmögenhet hemma men Malin lånade gärna ut.
Sen blev det vällagad oxfilé och gorgonzolasås på Brattelid med Crister som kock. En toppendag. Min viktkurva har vänt åt rätt håll efter tre dagar med fantastisk mat.
Torsdagen bjöds jag på lunch på Sjömagasinet av två trevliga herrar, Joakim och Paul. Bergtunga med pepparrot och knaperstekt sidfläsk samt en inte gratis Sancerre.
Fredagen köpte jag lax och fick igång Crister igen framför spisen, dessert en ljuvlig äpplekaka a la Gulli.
Imorgon blir det perukutprovning ut i fall att mitt hår skulle tröttna. Det är lite kul att se tanterna på sjukhuset som sitter med sina peruker på sniskan. Inte så noga när man är sjuk faktiskt. Dom är söta ändå...

Sjuk humor

Har nu tagit min först kur. Mår inte illa. Tack och lov. Mår bra. Får lite piller mot än det ena än det andra. Känner mig lite som Elvis. Ta det här om du mår illa. Men inte mer än sex om dan för då får du ta ett annat piller mot biverkningar. Sen kan du ta det här pillret mot magen. Den kan bli lite risig när du äter Kortison och Kortison kan du ta två om dagen för då blir du lite piggare och mår lite bättre. Kortisonpillren ska lösas upp i lite vatten och jag har tagit dessa i ett litet glas som har stått här sedan Malin hade julfest med jobbet. Inte tänkt så mycket på vad det är för glas. I morse när jag skulle ta min lilla shot så pekade Malin på glaset och log lite snett...

Avstängd

Hjärnan har stängt ner en avdelning. Det går inte in. Tack och lov. Börjar känna av att det inte står rätt till. Trångt på höger sida. Och hårt. Stenhårt. Annars är jag precis som vanligt. I två dagar till. Sen börjar mitt andra liv. Varannan vecka. Varannan vecka med gift rakt in i blodomloppet. Jag hoppas innerligt att jag kommer att må ok. Att jag kan vara nästan som vanligt. Att gifterna faktiskt gör nytta. En nystart på alla mina celler och låta den där jävla sjukdomen krypa tillbaka in i sitt eget mörka hål. Och stanna där.
Onsdag är första dosen. Jag är inte så jäkla kaxig kan jag säga. Ska krama sönder min systers hand.