Har haft ett mycket roligt besök. Gulli, min gamla kompis från förr, ringde häromdan och frågade om dom kunde komma och kika på mitt hus. Jajjamen, vad kul, ni är välkomna sa jag. Men, sa Gulli, vi blir några stycken. Hur många? Ja det blir jag och Jocke, Frank och Marie, Skôlen, Urban, Marika och Claes. Wow, nästan alla mina gamla vänner från 70-talet! Och det roliga är att alla är exakt likadana som för 25-30 år sen. Lika roliga, lika snygga, en del nästan snyggare;) Så undrar man, vad hände? Varför har jag tappat bort dessa personer? Ja, det blev andra kärlekar och barn och jobb som kom emellan som i o f sig har gjort att jag har fler goa vänner.
Mina barn frågade när dom sista hade åkt varför jag inte umgås mer med dom här människorna... Dom var ju jätteroliga ju. Ja, varför gör jag inte det? Får skärpa till mig helt enkelt, ta mig i kragen och lämna mitt hus å mitt jobb lite oftare för det går ju inte an att träffas vartannat decennium.
Det var visserligen inte så jättelängesen jag var på 50-årskalas hos Skôlen och Urban. Hoppsan nu låter det som att dom är ett par och det är dom absolut inte men dom fyller tätt. Januari och februari. Då blev det kaffe, fralla och kaka. Och många gamla historier.
Kan dra en av dom otaliga.
Vi gillade bilar. Vi åkte, tittade och pratade rätt mycket rally. Sprang in på specialsträckor i meterhög snö för att stå i en kurva och titta på när Kulläng, Waldegård eller Vatanen yrde up lite snö. Sen ut igen till nästa sträcka i framförallt Karlstadskogarna. Efter en sån här tripp ville man gärna ut och testa hemma. Då på den tiden var ju isarna alltid tillräckligt tjocka att bära en bil. Skansasjön hade en bana upplogad. Frank ringde sent en kväll mitt i veckan och frågade om jag och Marika ville hänga med ut i hans gamla vita Kadett och åka varvet på sjön i Målsryds vinterskogar. Givet. Det var kolsvart. Ut på isen och sladdade runt några varv. På Slätthultavägen när vi for hemåt sprang det plötsligt upp en liten hare framför bilen. Frank bromsade och sen blev det helt bäcksvart i bilen. Trodde först att jag fick en hjärnblödning men det var fler som var drabbade. Ut ur bilen och svaret var att motorhuven på den gamla gubbakadetten hade fläkt sig upp över taket och lagt sig som ett fint täcke över framrutan. Vi vecklade ut den och spände fast den med några remmar och åkte vidare. Dagen efter fick vi höra att en bil gått genom isen på just Skansasjön, ingen drunknad dock och den gamla Volvon bärgades och det mest fantastiska var att den startade på första försöket efter bärgningen. T o m bilradion gick i gång. Detta kan dock vara en sanning med viss modifikation då det var Aplaredsbor som skötte ryktet. Dom kan man inte riktigt lita på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar