fredag 17 april 2009

Att bli gammal

Man har hamnat i en ålder då man har gamla föräldrar. Min mor och far, som heter Hjördis och Åke ligger å matchar en ålder på 80+. Dom har en del skavanker. Hjördis har gått igenom dubbla höftledsoperationer ett antal gånger och hoppar nu runt på kryckor. Rullade runt i en rullstol i ett halvår men har lyckats kämpa sig upp på två ben igen även om det är med stödben i form av kryckor. Åke å sin sida är en skugga av sitt forna jag. Några strokes och en hjärtattack har satt sina spår. Men han hasar runt i sina innertofflor och är trots allt ok.
Dom gnäller och gnatar på varandra och det är en rent bedrövlig stämning i den nya lägenheten som dom efter många turer har flyttat till. Allt är fel. Inget är kul. Telefonen är äntligen inkopplad efter nästan 4 månader. Parkeringen till nya bilen är inte bra. Nya bilen är inte riktigt 100 heller. Det är för öppen planlösning. Inget räcke på balkongen. Inga markiser att skymma kvällssolen med. Det var helt enkelt bättre förr. Då, när dom bodde i ett eget hus med så många fler fel och brister än vad deras nya, fina lägenhet är i närheten av. Men det var deras hus, som dom hade byggt och format under ett helt liv. Jag och min syster suckar i varje samtal vi har. Vi pratar av oss och tycker att dom helt enkelt är skitjobbiga. Verkligen. Tycker att dom kan vara lite tacksamma över att dom har två snälla döttrar som ställer upp och hjälper till och 4 goa snälla barnbarn som faktiskt också sköter sig riktigt bra.
Men så tänker man till ibland mellan stressvarven och inser att det är ett litet helvete att bli så gammal. Allt går åt fel håll, nära vänner och syskon dör och det finns väl kanske egenligen inget att se fram emot eller längta till. Man märker att dom tycker om varandra när någon av dom hamnar på sjukhus. Då kan det hända att man får se en liten puss på en kind eller klapp på handen. Ja vad ska man lära sig av detta? Förmodligen inte ett skvatt. Jag kommer bli lika dan fast på mitt sätt. Mina döttrar kommer också att ringa till varandra, sucka och tycka att jag är skitjobbig som bara gnäller och gnatar. Men än är jag inte där...

Inga kommentarer: