Jag lyfter

Jag står på gräsmattan vid vårt gula hus i Äspered. Tittar upp på skatorna som flyger mot knallblå himmel. Blundar och koncentrerar mig. Lyfter armarna lite från kroppen och börjar sakta röra dom upp och ner...upp och ner. Jag tar i, ungefär som när man rör sig i vatten. Och så börjar jag lätta från marken. Kraftiga armrörelser, jag lyfter högre och högre upp. Mot himlen. Inte rädd, men osäker. Tar ett litet tag innan jag får ordning på mina armar. Glidflyger. En magnifik känsla. Jag tittar ner på kyrktornet och cirklar runt det några varv innan jag vågar mig på en längre färd. Flyger mot gräset på hygget som ser så mjukt ut. Dyker sakta ner mot det, drar upp tröjan och låter det mjuka gräset nudda magen. Kittlande känsla. Flyger hemåt och landar mjukt på marken. Nöjd vaknar jag i sängen. Blundar igen och kommer ihåg precis hur häftigt det var att flyga.