Täta besök på lasarettet den här veckan. Varje dag ska jag dit och lägga om min ryggslang. Hoppas att dom tar bort den snart och ersätter med en invärtes lösning.
Nästa vecka opererar dom in en sk venport i min bröstkorg så jag slipper min armbindel och pysslet med den. Venporten hamnar under huden som en liten knöl och så går en slang vidare inuti venen ner mot hjärtat.
Ja herregud vad grejer min kropp får ta emot. Från att ha varit en väldigt frisk person som på sin höjd har petat i sig en Ipren då och då så pumpas min kropp full av alla möjliga läkemedel och gifter. Doktor Tobias nämnde i måndags att jag även kan få antikroppar som attackerar mina tumörer utifrån till skillnad från cellgifterna som jobbar inifrån. Det är bara det att en biverkning är kraftig acne på bål, ansikte, hårbotten, armar etc. Och mot det får man ta antibiotika och en massa krämer. Sen får man inte sola utan skyla sig ordentligt. Nikab, tänkte jag. Vill inte se ut som en mager, tunnhårig "tonåring" med varbölder. Finns en gräns någonstans känner jag...
Men på nåt konstigt sätt så trivs jag på lasarettet för det är helt underbara människor som jobbar där och min läkare, med charmig grop i hakan, är jag nästan lite kär i. Han lyssnar och berättar, lugn och trygg. Vi ses lite sällan tycker jag för han är bara i Borås var 6:e vecka. Pendlar ner från Karolinska som specialist.
Han gillade inte att jag gått ner i vikt. Men jag sa att jag har en bra back-up vad gäller mat. -Gott och höra sa han och log.
Ja detta blev ett sjukdomsinlägg. Men just nu är det så min tillvaro är. Skönt att jag trots allt svarar på behandlingarna, mina tumörer har minskat i omfång men då ska man också veta att så fort jag håller upp så sätter det fart igen. Hoppas att jag orkar med mina gifter ett bra tag till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar