Igår var det dags igen. Mina söta barn hängde med. Tiden gick fort. Vi satt och babblade mest. Drack lite te och åt mackor. 2 behandlingar av 6, om jag räknat rätt, innan jag vet om behandlingen hjälper. Förutom att det sticker i händer och fötter, och att det krampar lite i ansiktet så känner jag inget speciellt. Ledsenvågor sköljer över mig lite då och då, kommer tätare nu. Idag träffar jag Anita som jobbar som kurator på SÄS. Mycket go tjej. Det är dom alla. Vilket jobb dom har. Förstår faktiskt inte hur dom orkar. Möta alla dessa sjuka människor varje dag.
Mamma Hjördis följer med idag. Måste vara fruktansvärt jobbigt. 84 år och fullt sjå att må bra själv.
Nåväl nu vet jag var alla pösiga TV-fåtöljer i mörkt skinn tar vägen i alla fall. Dom står i rader på Onkologen. Ser väldigt mycket skönare ut än vad dom är. Svankstöd 0. Man sitter som en banan.
1 kommentar:
Hej tjejen !
Det är ju bara att bestämma sig för att vara tacksam för varenda droppe som kommer in i din kropp !!!
Vill också hålla med dig om alla fantastiska människor som jobbar inom vården ! De finns där och är stöttande och bara härliga. Trots taskig lön...... Hursomhelst är det där en LYCKA att få uppleva den medmänsklighet, värme och kärlek som de ändå utstrålar !!
Man behöver det när man känner sig "lite ynklig".
Fina bilder du lagt in! Du ser välmående ut Tina och det vill jag att du skall få fortsätta vara !!!!
STOR VARM fredagskram till dig Tina ! Marie (i Mölnlycke skall jag skriva så att du inte blandar ihop oss "Marior"
Keep on fighting !
Skicka en kommentar