Lite tungt

Igår träffade döttrarna och jag min läkare Tobias. Han är bra och rak. Var ju rätt påläst den här gången till skillnad från sist när jag satt med 39 i feber och lite lätt chockskadad. Tobias är egentligen stationerad på Karolinska i Stockholm men är på SÄS som specialist.
Mötet igår var jobbigt. Min lever mår inget vidare. Förstår inte att jag inte känner något. Vi tittade på mina röntgenbilder som spelades upp som en liten film filmad underifrån. Den är som en schweizerost. Stora mörka fläckar. Metastaser så många att dom inte går att räkna. Men så tyckte jag att det fanns lite ljusa fina fräscha områden som man skulle kunna utgå från och spara. -Nja sa Tobias det ser inte så bra ut. -Men om jag nu går på min behandling och dom där metastaserna krymper ihop till små knortar då kanske...? -Ja det är en möjlighet, sa Tobias. Så nu jobbar vi mot den målbilden.
Håller också på att driva på Paris-spåret. Har varit i kontakt med Kjell Broberg som skrev artikeln som fick igång mig. Han har tipsat om tolk och lite andra saker. Så nu ska jag ha ut min journal och Cd med röntgenbilder på min ost så jag är redo för nästa steg.
Tobias har också skickat mina bilder till Sahlgrenska för en second opinion så får vi se vad nästa steg blir.
Tyckte så synd om mina tjejer som verkligen fick se svart på vitt hur det står till med deras mor. Finns ändå ingen annan väg att gå än att få info från en specialist. Ingen idé att linda in hur jag egentligen mår i nån slags bomull. Vi försöker ändå ha det mysigt och kul. Igår kväll lagade Johanna en fantastisk pasta med tomatsås som brände till i gommen. Mycket gott.
Sen ramlar det in blommor. Man blir glad. Så underbart med alla som bryr sig.
Nu är vi nytränade jag och Malin. Jag kan säga att idag mår jag dubbelt så bra mot vad jag gjorde igår. Var t o m kul att slita lite på Onyx.