Då har vi varit ute på vår årligt återkommande utflykt med våra gamla päron. I år blev det till att återse Smarholmen i Vallda. Där har man tagit ett och annat dopp samt även varit nära att drunkna. Jag var knappt simkunnig och kom under ytan på nåt klurigt sätt. Tången virvlade runt mina ögon och jag sprattlade vilt. Såg genom vattnet hur min mor kom i en väldans fart och hur hon halkade på den såphala bryggan och for ner i vattnet vid sidan om mig. Hon fick på nåt mirakulöst sätt upp både mig och sig själv till ytan. Hon var gul och blå på hela sidan resten av sommaren.
Nu blev det ett lite lugnare dopp. Vi var väl ungefär 50% som valde att inte doppa oss alls.
Jag undrar vad min gamla mor tänkte när hon stod där och plaskade i vattnet och tittade ut över havet. Hon tystnade och stod där en bra stund med fötterna i det salta ljumma vattnet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar