Har växt upp i en halvmusikalisk och lite halvkristen familj. När jag säger halv så menar jag att det är på min mors halva som både det musikaliska och det kyrkliga märks. Pappas halva är lite mer jordnära. Mor Hjördis spelar piano hellre än bra. Endast på gehör och alltid med samma komp på alla låtar. Hemma spelades ofta låtar av Arthur Ericsson, Jan Sparring, Mia Marianne & Per Filip eller Pelle Karlsson...Ovan där, Pärleporten, Han är min sång och min glädje och många fler gamla kristna slagdängor. Lite trött blev man på kompet och låtarna. Då var det lite lyx när en av alla mina mostrar satte sig vid pianot på nån julafton eller nåt kalas och spelade på riktigt. Då fick man önska sig en låt och sen satt alla tanter och sjöng. Gubbarna satt i soffan och spelade poker men tyckte nog också att det var lite trevligt med stämsången. Moster Mona kunde spela piano och joddla. Det var väldigt kul minns jag.
Häromdagen var jag bjuden till moster Marianne på lite eftermiddagskaffe. Även moster Mona och mor Hjördis var där. Då satte sig Mona igen vid pianot och började spela.
Jag och Johanna satt och log. Det är nåt visst med gamla tantröster. Dom sjunger i en väldans hög tonart och lite darrigt på nåt vis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar