Project kolonilott

Svågern och jag                                 Foto: Mona

Herregud vilken tid min trädgårdshörna har tagit. Jag har skavt och slitit. Rensat kirskål till förbannelse. Grannen Kent, som har hoppat på kryckor hela sommaren, har skakat på sitt huvud och sagt till mig – Jag sa till Inger att det va värst va hon sliter jag måste hoppa över och titta vad hon gör.... Dom såg nämligen inte mig utan bara mina spadkast som flög ner i min skrôle. Tuva efter tuva. Tur att dom inte såg hur jag såg ut för svetten rann och bikinitoppen jag hade på mig åkte ibland på sned.
Så gick jag och lovade bort hörnan till min mor och far. Tyckte dom kunde behöva en liten kolonilott att peta med. Det har ju varit lite småjobbigt hemma hos dom två. Flytta -- inte flytta -- flytta -- inte flytta. Ja det blev till slut det sistnämnda. Då blir det nog bra med denna lilla lott att sköta om istället. Mor Hjördis har lite svårt med rörligheten. Eller egentligen inte. Hon har opererat sina höfter några gånger men envetet gympat varje kväll så nu har hon inga problem att vika sin korta överkropp över sina långa ben och nå marken med fingertopparna. Armarna är visserligen nästan lika långa som benen men ändå. I alla fall tänkte jag att det är nog bra att komma upp lite från backen med trädgårdslandet. Så efter rådslagning med svågern åkte jag och köpte murblock på Byggmax. Svågern lovade också i ett svagt ögonblick att hjälpa mig med putsen. Men efter ett antal frågor från mig om processen innan så hamnade han i min hörna också. Faktum är att nu är det bara putsen som saknas och lite hästaskit och jord sen e de klart!

Början till kolonilotten

Publikstöd och blivande kolonilottsägare              Foto Mona