Gulli ringde. Hon undrade om jag ville följa med ut och fiska kräftor i Dalsjön. Urban hade fixat burar och Gulli och Jocke hade köpt nåt äckligt agn på Wollmars. Små svarta illaluktande knortar. Först gjorde Urban ett tappert metförsök för vi var lite skeptiska till knortarna. Efter att ha tejpat ihop sitt gamla metspö, grävt upp lite fina maskar och fått på krok så gick vi neråt Dalsjön med skottkärra och burar. Ut med teleskopspöt och på med mask. – Fa-an, säger Urban. – Va? undrar vi. – Jag glömde flötet! Då är det inte lätt att se om det nappar. Vi fick helt enkelt förlita oss på knortarna. 17 burar fick vi i mellan alla andras. Vi var inte ensamma. Fullt med folk runt den lilla sjön. Och vilken kväll. Helt vindstilla, inga mygg. Vi tände brasa och satt och ljög en stund. Skôlen och Johanna kom snubblande i mörkret. Det grillades korv i väntan på vittjning. Framåt halv tolv började vi bli sugna på att kolla läget i burarna. Helt tomt! Vi beslöt att låta dom ligga över natten. Så i morse åkte vi ut och drog upp våra burar. Hmmm. Till skillnad från Urbans jobbarkompis som hade fått 2000 st så fick vi 1989 färre.... Det blir en väldigt liten kräftskiva....
 |
Våra 11 små kräftor
|
 |
| Salt, en sockerbit, dillkronor. Sjuda i 10 min. Klart! |
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar