Vår familj har åkt runt i några bilar genom åren. Första bilen jag kommer ihåg var en blekgrön Volvo Amazon som sedan byttes ut mot en lika blek men blå kombivariant. Den var rolig. Lekte affär i bakluckan. Med halva bakluckan uppe kunde man köpa mat och godis i form av kottar och bark. Där bak satt jag också och täljde pinnar med en gammal trubbig Morakniv som jag hittade i verktygslådan. Den kniven satte sig fint rakt ner i foten och blodet forsade. Jag försökte febrilt få stopp på blodflödet med en rulle hushållspapper. Rullen gick åt och jag "gömde" det blodiga pappret i bakluckan. Visste ju också att jag inte fick använda kniven för pappa och den gången var det lite svårt att ljuga sig ur en förklaring. Det var också i den bilen som hela familjen åkte slalom nerför hela Haschlali-backen och ända fram till Koppartrans bensinstation. Vi höll på att få soppatorsk och pappa körde i vida svängar för att skvalpa upp det sista i tanken. Mamma höll sig hårt i instrumentpanelen och jag och syrran flög som vantar i baksätet, tror också att hon skämdes för vi åkte genom hela Dalsjöfors och väckte nog en viss uppmärksamhet. Men fram till Koppartrans kom vi och vi fick förmodligen våra ShellingBanco-märken á 5 öre st som vi klistrade in i vårt återbäringshäfte.
Vi hade bilen länge och det var också den bilen som var den första bil som jag körde. Var nog en ca 12 år. Satt först i pappas knä och styrde sen ställde han in sätet och satte mig på plats och så fick jag köra en vända på Dalsjöns is. Själv. I bilen. Antingen vågade han inte åka med eller så litade han fullt ut på att jag skulle fixa det. Det gjorde jag.
Det var med sorg i hjärtat vi till slut fick göra oss av med den blekblå. Hårda rostangrepp var nog orsaken. Och sen gick vi ett kort tag över till Audi men det är en helt annan historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar