Länge länge sen jag skrev. Har inte orkat lägga tid på detta. Har dessutom inga roliga besked att skriva om. Jag blir ju inte bättre precis. Förra veckan var en vända på lasarettet igen. Sofie fick vara min stöttepelare den här gången, innan larm och allt gått fram. Ambulansen kom och in på E71. Såg dubbelt av allt och sluddrade som värsta fyllan efter att dom proppat mig full med febernedsättande och smärtlindring. När jag skulle förklara för min läkare Lena och Lena så stannade jag upp mitt i mitt försök av min sjukdomsbeskrivning och frågade -Jag sluddrar eller? Lena som aldrig skrattar utan är en oerhört allvarlig och seriös läkare brast ut i skratt och sa -Jaa a det gör du.
Nåväl in på torsdagen och ut på fredagen efter mycket tjat från min sida. Det hjälpte inte att dom hade lagt på en mullig, tjock och go madrass så min magra lilla kropp inte skulle få skavsår. Jag ville hem. Kom hem med ett överfullt kuvert och anvisningar hur och när jag skulle ta preparaten. Det blev lite vimsigt en stund i min halvdrogade hjärna men nu funkar det fint.
50-årsdagen rycker allt närmre och jag undanber mig här vänligt men mycket bestämt all eventuell uppvaktning. Jag kommer att fira med mina närmaste. Orkar inte med något annat firande tyvärr.
Ska försöka skriva lite oftare här på bloggen även om det inte är några positiva nyheter jag förmedlar.
//Tina
1 kommentar:
En styrkekram, en mjuk kram och en varm kram skickar jag till dig.... Från Monas gamla kompis Marie
Skicka en kommentar