1962-11-12. Sextiotvå elva tolv. Om nästan precis en månad ramlar jag över strecket. 50 år. Och hur gör jag? Inte enkelt. Jag planerar ju inte ens morgondagen. Det får ge sig. Om jag varit frisk hade jag önskat mig en biljett till Muse i Malmö men nu finns det inte på kartan ens en gång. Skulle aldrig orka med en hel konsert. Sitter och lyssnar på deras senaste och jag är helt såld på dessa tre oerhört musikaliska killar.
Idag är Malin min allt-i-allo. Hon handlar och hämtar medicin. Är utan sömntabletter och har därför inte sovit en sekund inatt. Ska strax få taktil massage här hemma så jag knoppar nog in en stund i eftermiddag. Om inte grannen Kent spränger sönder hela huset. Hoppar högt var tionde minut. Han har fått dit en sprängkille som ska ta bort stenen som ligger mitt i hans nya planerade häckfåra. Själv står han vid sidan om och ler med hela ansiktet. Kul när det smäller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar