Hjärnan har stängt ner en avdelning. Det går inte in. Tack och lov. Börjar känna av att det inte står rätt till. Trångt på höger sida. Och hårt. Stenhårt. Annars är jag precis som vanligt. I två dagar till. Sen börjar mitt andra liv. Varannan vecka. Varannan vecka med gift rakt in i blodomloppet. Jag hoppas innerligt att jag kommer att må ok. Att jag kan vara nästan som vanligt. Att gifterna faktiskt gör nytta. En nystart på alla mina celler och låta den där jävla sjukdomen krypa tillbaka in i sitt eget mörka hål. Och stanna där.
Onsdag är första dosen. Jag är inte så jäkla kaxig kan jag säga. Ska krama sönder min systers hand.
3 kommentarer:
Är det någon som klarar det här så är det du, jag vet det. Jag älskar dig. Det kommer bli bra, tillslut. Min fina, bästa lilla mamma. <3
Älskade lilla syster, du får krama hur hårt du vill!
Tina du är stark och vi finns här för dig. Hör bara av dig så kommer vi och stöttar dig. Vi ska hjälpa dig igenom sjukdomen.
Jag ska tänka extra på dig i morgon, jag tänker på dig varje dag.
Kram
Marie
Skicka en kommentar