Vi har en gammal vän vid namn Calle Jardevall som emigrerade till USA förra seklet. Han åkte över och började meka med SAAB-bilar och hittade dessutom en Lotta som han efter några turer fick till prästen. Hon var lite tveksam till en början då han inte riktigt uppförde sig som amerikanska grabbar. Bjuda på första daten t ex. Men hon föll väl till slut för hans charm och svenska trubbighet för nu har dom varit gifta i många år och har en Alexander som är 19. Sonen har nu bestämt sig för att börja plugga i Lund. Rötterna drar.
Calle och Alexander var hedersgäster på årets kräftskiva hos Marie och Frank. Partytältet hade totats ihop och stod färdigpyntat inför kvällen men....kvällssolen sken nere vid bryggan och den nybyggda flotten låg och guppade vid kanten. –Skit i tältet..vi sitter på flotten, sa någon. Febril aktivitet. Alla började bära och baxa ner bord, stolar och mat till den lille flotten. Alla utom Urban som äntligen hade fått tag på ett metspö MED flöte och lugnt stod kvar och stilla betraktade oss andra. Sen tyckte 8 av 9 att vi kunde låta flotten ligga kvar vid strandkanten men eftersom den 9:de har dålig hörsel och stort målfokus så slutade det med att grannens lilla lilla båtmotor satt fast på flotten inom loppet av en nanosekund, sen kastade vi loss och gav oss ut på Tolkens krusiga vatten. Vilken kväll! Vi sitter där glada och kaxiga med kräftor, snaps och pajer och sjunger och driver runt. – Det här är typiskt svenskt Alexander, sa Frank. Men jag kan säga att jag har aldrig förr suttit på en flotte med 8 andra stollar och ätit kräftor vid en fantastisk solnedgång i september i Sverige. Och varken Alexander eller jag kommer att få uppleva nåt lika "svenskt" igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar