Min gamle far har kört bil i över 60 år. Han har lärt både mig och min syster att köra bil. Kanske inte kan säga att jag tycker att han har varit en briljant förare men han har kört ok. Tills han fick sin stroke och tappade synen i överkant av synfältet. Men detta hindrade inte pappa från att fortsätta köra. Inte bra. Skulle vilja säga att han egentligen faktiskt blev rätt livsfarlig i trafiken. Men det är känsligt det där med att ta lappen från en gammal gubbe. Han har kört korta sträckor och har flera gånger kommit hem med både långa vita sträck utmed sidan på bilen och bucklor i skärmar och luckor. Det märkliga är att det alltid är någon som har kört på honom och sedan smitit. Nu har syrran sagt ifrån på skarpen och sagt att han får lägga av med bilkörning. Nu kör han bara upp bilen från parkeringen till porten men även på den lilla korta sträckan har han lyckats få till en buckla på bakluckan.
Jag och syrran har himlat med ögonen och suckat ... men nu såg jag idag att jag inte är ett dugg bättre än min gamle far. Jag stod och tvättade min svarta ... gnidde och gned. Så när jag står dubbelvikt och gnisslar med svampen så tycker jag att ena varselljuset ser lite knepigt ut. Backar några steg och ser värsta bucklan. Ena varselljuset är helt intryckt och spoilern är sned. Jag har inte märkt ett smack. Har nån kört på mig och smitit? frågar jag min syster coh svåger som har kommit förbi och tiggt lite kaffe. - Det var i så fall en väldigt låg och liten bil säger svågern. Nä det är nog helt enkelt så att jag har ramlat in i min fars hjulspår ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar