Igår var vi på loppis i Dalsjöfors. Gärdhem närmare bestämt. Vida känt tydligen. Folk överallt. Och jättehärliga prylar. För 40 år sedan var det ett gammalt ålderdomshem. På Gärdhem bodde min gamla farmor sina sista år i livet. Kommer ihåg när vi åkte dit och hälsade på. Långa korridorer i nån hemsk blå färg. Farmor Hedvig satt i sin gungstol och gungade lite fram och tillbaka. Jag kommer ihåg att hon var stor och snäll. Hon hade fött 12 barn så kroppshyddan hade hon verkligen kämpat sig till. Det var mitt sista minne av farmor och Gärdhem och nu gick vi där och shoppade 40 år senare.
Sen blev det ett våffelbesök hos mor och far. Gott. Det tyckte även pappa Åke. Han äter som en mås. Glupskt. Tror knappt han hinner tugga. Vete sjutton vart han gör av allt han får i sig för han är en rätt smärt 82-åring. Innan vi skulle åka hem frågade dom om vi ville ha lite abborrar. Ahhhhhhwww, sa jag. Jaaaa. Som jag har längtat efter abborre! Små fina fiskar filéade av min far. Inte en tillstymmelse till ben och stekta i en liten svart stekpanna en söndagsmorgon. Min gom började vattnas. Jag tog emot ett litet fat med frysta små fiskar och såg fram mot söndagens middag. Stekt abborre med lingon och mos. Ja sen började Malin prata om nyttig mat och vi bestämde att det skulle bli abborre och rotfrukter istället.
Söndagsmiddagen blev inte god. Abborrarna var fyllda av tusen små vidriga ben och vi satt där och petade. Rotfrukterna var ok men saknaden av mos och skirat smör var stor.
Så kan det gå en vanlig helg när man kastas mellan minne och nutid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar