Jag gick därute på tippen och leta efter hjärtat mitt
Jag hade slängt det i sopnedkastet, jag hade äntligen velat bli kvitt
Men nu ville jag ha det tillbaka, om inte annat för att höra det slå
Jag saknade slagen där under huden
så därför gick jag där bland soporna ändå
Det var kväll, det var skymning och vinter men jag hade en lampa med
så jag lös på julens hyacinter som låg slängda där strax breve
Herregud vad skit och vad avfall, hur skulle jag kunna hitta min pump
Här låg jul och nyårs alla attiraljer
slängda i en enda klump
Jag trava omkring där i mörkret och leta mej våt av svett
Bland flaskor och fimpar och saker som jag aldrig någonsin sett
Julefrid och klappar om varann
Mitt i skiten sågs en eld som brann
Jag rev och slet mej framåt både nyfiken och rädd
Vem värmde sina händer där i kvällen vid en eld på sopornas bädd
Hon satt stilla tyst och kurad, klädd i lumpor trasor och skrot
men hon log och sa: Kom och värm dej!
Och jag sa: Inte mej emot
Jag släckte lampan och tände en cigg på lågorna
det var så skönt att sitta där att jag höll inne med frågorna
och när hon försiktigt tog min hand
såg jag att det var mitt eget hjärta som brann
Jag rusa upp och började stampa.
Hon skrek sluta, låt elden va kvar
Jag föll omkull, bränd och sotad om foten.
Jag sa det är det enda hjärta jag har
Hon lät mej ligga och blåste så att glöden slog lågor igen
Allt högre flammade elden.
Jag sa: Vad gör du med askan sen?
Det blir ingen aska sa hon på länge än
Ditt hjärta det brinner för mej för jag är din vän
Det jag hittar på tippen, det är mitt
Och jag då? Sa jag
Hon sa: Du får mitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar