Ska försöka ta mig i kragen och komma igång med min lilla blogg igen. Svårt att komma på vad .... knaaaak. Vad var det? Huset lever. Det sätter sig. Och spricker. Små fina sprickor syns i mitt cementgolv. En inte lika liten och fin spricka har uppstått i tvättstugan. Bra att huset valde tvättstugan att spricka mycket i. Spelar inte så stor roll därute för i det rummet är man inte längre än nödvändigt. Tackar också byggritarkillen som rekommenderade två extra järnbalkar i mina "flyglar". Snön ligger tungt på taket. Men tomten är fin. Nu. Allt är gömt under täcket. Allt utom en knallgul yta som min extrahund Rocky fixade innan han stack hem till husse. Försöker sparka över den men på nåt konstigt sätt tar det gula sig upp till ytan igen. Uppfarten är i övrigt som ett dansgolv. Världens snällaste granne har varit i farten igen. Kent har gjort en hjälteinsats och kört med sin snöslunga minutiöst i varje vrå. En trött Tina körde hem från jobbet sist det snöade flingor stora som vantar. Tänkte på sin ömma snöskottararm och såg framför sig en uppfart djupt inbäddad i det vita. Men icke! Uppfarten var kliniskt ren! Kent du är en hjälte, sa jag när jag träffade honom dagen därpå. Kent log och sa - Kan man göra någon glad så ska man göra någon glad.
Sofie på jobbet trodde inte att det var nåt vidare med snö i Brämhult. Hon kommer från Lerum och där vet man inte vad en riktig vinter innebär. Var därför tvungen att filma lite en lunch så hon verkligen skulle fatta varför jag har svårt att lyfta vänsterarmen i nån högre vinkel. Lägg därtill ytterligare 30 cm snö som har hittat vägen ner från himlen. Hon log och sa att hon förstod min klagan.
1 kommentar:
Hurra, du är tillbaka!
Skicka en kommentar